Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Erfarenhet eller bara rätt person på rätt plats?

25 APR 2017 08:00
  • Skapad: 25 APR 2017 08:00

Vad betyder erfarenhet egentligen? Kunskap om, färdighet i eller observation av något, svarar någon beläst med åldern inne och tittar på dig med en blick som tycks säga ”fick inte sjuttiotalisterna heller lära sig något i skolan?”.

Nåväl. Hur stor betydelse erfarenhet har inom tränargärningen är snarare det jag vill reflektera kring och jag hade en annan syn på saken för femton år sedan när jag började min, det kan jag säga direkt.

En ögonblicksbild från omgång 50 av vår näst högsta serie 2017: Mora IK mot MODO Hockey. Head Coach i ena båset Jeremy Colliton, 32 år. I det andra står Pelle Bäckman, 66 år. Visst är det ganska häftigt ändå? När ”Bäckis” vann sitt första SM-Guld som coach var inte ens Jeremy född. Ändå ska dessa två utföra samma jobb, d v s få ut så mycket som möjligt av sitt sina spelare, sitt lag i den enskilda matchen där och då.

Spelarerfarenhet

Enkel logik säger ju att Wayne Gretzky borde ha blivit den bästa coachen i NHL efter sin spelarkarriär. Han har ju vunnit allt många gånger om, gjort hur många poäng som helst och varit den bästa spelaren under sin tid (och kanske någonsin hittills). Nu är ju det här att få andra att utföra saker dock allt annat än enkelt och det är så många saker utanför din kontroll som spelar in. Det byggs på, skulle jag kunna tänka mig, av en hel del frustration om man själv såg isen och spelet bättre än alla andra, medan adepterna är högst begränsade i jämförelse. Allt går inte att förklara och har man dessutom ingen utbildning i ledarskap och pedagogik är det klart att det blir knepigt. Dessutom tar jobbet mycket mer tid än när du spelade och du både analyserar och oroar dig mycket mer. Plus att fans, media, egna styrelsen och andra runt om saknar tålamod trots att du är ”the great one”. Jag känner inte Wayne, våra vägar har inte mötts om man så säger, ville bara använda det utifrån sett mest talande exemplet. Däremot känner jag en del svenska elitspelare som har lyckats bra som coacher och en del som förmodligen kommer att göra det. Vad är signifikativt för dem? Jo ödmjukheten som nummer ett och därefter törstandet efter kunskap, dels kring konkret metodik och pedagogik o s v, men framförallt kring själva ledarskapet i stort och hur man behandlar människor. Detta lagt på en grund av erfarenheter från lång spelarkarriär på hög nivå kan bli en bra mix. Tesen om att de som blir allra bäst i spelet ishockey sedan har svårt att lyckas som coacher kvarstår dock. Det har nog att göra med att man inte är beredd att betala priset riktigt, jämfört med det liv man vant sig vid. Inte så konstigt det heller.

Tränarerfarenhet

Du måste bli sparkad först innan du kan bli tränare på riktigt, var det fler än en av de dåvarande elittränarna som skrockande sa när jag och en GIH-kompis gjorde intervjuer till en C-uppsats på ämnet. Visst kan det ligga något i det, men är det inte att man då lär sig mer om sig själv som är grejen. Vad man använder sparkningen till erfarenhetsmässigt och hur man går vidare. Jo nog gick de vidare resonemangen i de flesta fall ditåt. Tränarskap i sin ädlaste form är för mig den där sammansatta förmågan att kunna känna av spelarna, gruppen, matchen, ledarkollegorna, turneringen eller säsongen så bra så att åtgärden allt som oftast blir den rätta. Trots att den där lilla svarta trissan studsar hit och dit. För det krävs ofta erfarenhet i form av att man varit i liknande situationer tidigare, men det är långtifrån allt. Vissa gör samma saker fast i många år. Vad är den erfarenheten värd? Andra känner sig själv så bra och kan se konsekvenserna av olika beteenden ett par steg innan, så det nästan framstår som att de kan ”se runt hörn”. Sådana ledare är ju underbart att spela för eftersom du som spelare både känner trygghet och att det finns betydligt fler än ett verktyg i lådan när det kniper. Nog handlar det väldigt mycket om hur man är som person här och nu och mindre om att man kan härleda till hur det var där och då, en bit bakåt i tränarkarriären. Kunskap är aldrig tung att bära heter det ju, men samtidigt är världen (och t o m hockeyn) i ständig förändring. Det gäller att hänga med och att omge sig med duktiga människor. Det kan gå extremt fort både på och utanför isen.

Livserfarenhet

Erfarenhet av livet. Hockeyn är en del av livet. Livet kan ju i sina stunder vara alldeles ljust och underbart, det kan också vara becksvart och förskräckligt. Oftast befinner vi oss någonstans i mellanregistret under vår resa. Åren går och dom gör det fort. Olika faser i livet och det har nog alltid varit så att i någon fas är känslan att allt ska ske på en gång. Som lök på laxen har även tempot totalt sett skruvats upp. Mitt uppe i allt så tror jag att man har stor nytta av att uppleva olika saker inom olika områden, även om man har hittat sitt kall inom hockeyn. Att kunna se saker ur olika perspektiv och därmed kunna angripa problem och utmaningar från olika håll är nog rentav helt nödvändigt. Det är inget fel i att hänge sig åt något fullt ut och vara dedikerad sitt uppdrag, men ”torktumlaren” blir ganska trång till slut och en omvärldsanalys nu och då skadar inte. En ventil utåt som fyller på med ny luft. Apropå utbyte: En ung människa kan faktiskt ha upplevt och varit med om andra saker än en äldre. Hur mäter man livserfarenhet. En äldre kan ha mycket att dela med sig av om den yngre har tålamod att lyssna. Det där med ålder är ju faktiskt bara siffror bredvid varann. Som i ögonblicksbilden jag inledde med ovan. Hatten av för båda två förresten. Den ene står säkerligen i ett SHL-bås inom kort och den andre har inget kvar att bevisa, han är t o m grym som fotbollstränare råkar jag veta!

Uffe Lundberg, Spelar- och ledarutvecklingsansvarig Svenska Ishockeyförbundet

Skribent: Johan Andersson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info