Hoppa till sidans innehåll

Uffe Lundberg: GULD i U17 World Challenge

22 DEC 2016 07:30
-00 orna andra svenska årgången i historien att vinna turneringen
  • Skapad: 22 DEC 2016 07:30

Sault Ste. Marie, Ontario Kanada var platsen för årets upplaga av inofficiella VM för U17-spelare. Förutom de fem stora hockeynationerna så ställer den största, Kanada, upp med tre lag i denna turnering. Detta spetsar till konkurrensen ytterligare eftersom de har ungefär tio gånger så många spelare jämfört med Sverige. Desto häftigare att kunna stå som segrare och spelarnas glädje visste inga gränser när slutsignalen gick i mäktiga Essar Centre.

När man står på den förlorande sidan ligger uttryck som ”små marginaler”, ”det är så lite som skiljer”, ”nyttig läropeng” med mera nära till hands. Jag tycker att de stämmer alldeles utmärkt även nu när vi lyckades vinna. Men framförallt får ”hitta sätt att vinna” en konkret innebörd, för det går aldrig att regissera en sådan här resa på förhand. Ödmjukhet för alla inblandade väl tillbaka i vardagen är naturligtvis jätteviktig och det återkommer jag till.

Förberedelser

Det här var fjärde samlingen för säsongen. Russincamp 1 i maj och 2 i augusti inräknade, tillsammans med de tre matcherna mot Finland i Falun. Truppen har inte på något sätt varit identisk mellan tillfällena. Snarare har förhållandevis många spelare fått känna på miljön. Uppdraget till den här turneringen var att åka med det just nu bästa laget. Väl på plats genomförde vi fem träningar och en förberedande match (vinst 4-1 mot Canada Black som också visade sig bli finalmotståndare). Det finns alltid delar i spelet som man får prioritera bort under ett sådant läger innan turneringsstart. Det nyss beskrivna är dock en förhållandevis lång förberedelsetid i jämförelse med 4- eller 5-nationsturneringar. Känslan var att disponeringen av dagarna innan blev ganska lagom. Mängden information, den både fysiska och psykiska belastningen liksom acklimatisering och tidsomställning är parametrar som är viktiga att ta i beaktande.

Gruppspelet

Fjolårets gruppspel var tufft resultatmässigt, även om slutresultatet blev klart godkänt med en bronsmedalj. Då liksom nu inleddes det hela med vinst i förberedande matchen. Vilka lärdomar kunde dras, vad gjordes annorlunda nu? Ny turnering, nya spelare och det är spelarna som gör det på isen. Svårt att peka på stora skillnader i upplägg, men små justeringar här och där tack vare den erfarenheten. Efter sudden-förlust mot Ryssland, där vi borde kunnat prestera bättre och uddamålsförlust mot Canada Red var matchen mot Finland en nyckelmatch. Prestationen där som gav en relativt stabil vinst låg sedan till grund för den positiva utvecklingen, enligt mitt förmenande. Anmärkningsvärt jämnt med 6, 5, 4 respektive 3 poäng fördelade på lagen i båda grupperna. Det är svårt att i text beskriva den höga nivån på spelet och (med klar risk för att bli tjatig) vilka små detaljer som skiljer i matcherna, men funderar du på en studieresa kan jag starkt rekommendera denna turnering.

Slutspelet

USA i kvartsfinal är en nöt som vi var oerhört glada att knäcka ifjol. Som du säkert vet så tränar och spelar de som ett klubblag, numera med bas i Plymouth utanför Detroit, under U17 och U18-åren. Deras konsekventa spel, inte minst i spelet mot mål, gör varje misstag skrämmande dyrbart. Grabbarna gjorde en kanonmatch och uddamålssegern säkrade avancemang till semifinal. Väl där krävdes förlängning och nio (!) straffomgångar innan finalplatsen var säkrad. Apropå att hitta sätt att vinna…. Puh! Finalen mot Canada Black, med ett grymt drag på läktaren var konstigt nog den lugnaste för egen del i båset. Ja matchen var väldigt jämn och 2-1 är inga stora siffror direkt, men jag kände att alla spelare och ledare gjorde allt som stod i vår makt. Kontinuerligt goda vanor, hårt jobb och skicklighet var de tre huvudingredienserna. Sedan märker man gudskelov inte förrän efteråt vilken stor skillnad det är mellan att komma etta och tvåa.

Ödmjukhet tillbaks i vardagen

Det är jätteviktigt för oss i de så kallade exit-samtalen med varje spelare innan vi skiljs åt att trycka på ödmjukheten och agerandet när man kommer tillbaka hem till klubben. Den här turneringssegern kommer för alltid ligga som ett väldigt fint och roligt minne, men spelarna är bara i början på sin elitresa. Är man med i något av juniorlandslagen ska man vara en förebild i hemmamiljön både på och utanför isen. Bära fanan och verkligen bidra till att driva utvecklingen av både sig själv och laget. Apropå l a g e t, det är fantastiskt att få dela glädjen när man vet att alla spelare och ledare verkligen har bidragit med sina pusselbitar och kuggat i. Det går inte nog att understryka. Avslutningsvis vill jag nämna att U20- och U18-landslaget, som av naturliga skäl oftast får större uppmärksamhet, vann respektive kom tvåa i sina turneringar parallellt med denna. Det är ingen risk att vi tappar fotfästet, men kvittot på att utvecklingen av svenska juniorspelare går på högvarv är väldigt positivt för framtiden.

Uffe Lundberg, Spelar- och ledarutvecklingsansvarig Svenska Ishockeyförbundet

Skribent: Johan Andersson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info