Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Skador och sjukdomar - Älska hockeyn, men låt den aldrig bli ditt allt

29 SEP 2016 08:17
Läs senaste krönikan från Uffe Lundberg
  • Skapad: 29 SEP 2016 08:17

Sent på kvällen ringer tränarens telefon, han eller hon ser vem det är och anar vad denne har att berätta och förmodligen också hur mycket vånda som föregått uppringningen.

-Jo det är så att….

Hantering av besvikelse

Det kanske är ett poolspel på tvären som stundar, en cup i grannbyn, en U17-landslagsturnering eller rent av World Cup Of Hockey. Besvikelsen har många ansikten, men är nog i grund och botten densamma. Jag har ju sett fram emot det här, laddat och förberett mig på alla vis, räknat ner, glatt mig många gånger vid tanken och så får jag lämna återbud i sista stund. Ridå ner. Säkert minns du känslan. Jag hade turen att vara borta extremt lite när jag spelade, men jag kan fortfarande känna den där känslan att vara på ”fel ställe” de få gånger det hände. Nu sitter laget, gruppen jag tillhör i omklädningsrummet och laddar för match och ska strax kliva ut på isen, vad gör jag här i sängen eller på läktaren? Snacka om mal placé. Kanske innebär skadan eller sjukdomen att jag bli borta länge från isen. Hemska tanke. ”Gilla läget” och göra det bästa av situationen låter snudd på flåshurtigt där och då, tätt inpå. Ändå är det desto bättre för dig, ju tidigare du lyckas landa i det tankesättet.

Någon annan sund ventil

Enkelt beskrivet så är självkänsla kopplat till den du är. Självförtroende till det du gör. Således har hockeyspelandet inget att göra med din betydelse som person. Rent förnuftsmässigt är nog alla med på det, svårare att leva efter alla gånger. Det är här jag tror att det är viktigt med någon annan ventil. Något intresse att ägna sig åt som samtidigt vilar hockeyhjärnan. Att skolarbetet är en sysselsättning som i det stora perspektivet är viktigare än hockeyn är väl bäst att ha med i sammanhanget så inga missuppfattningar uppstår. Och som exempelvis elitsatsande junior blir det inte mycket tid över därefter. Men någonting: fiska, läsa böcker, jaga vilt, gå på teater, spela golf (ja det är förvisso en sport), spela gitarr, köra båt –you name it! Bara det att ta bort skygglapparna då och då för input av nya influenser från andra världar i samhället tror jag du har nytta av både när du är sjuk eller skadad och när du är frisk och hel. Du blir en gnutta rikare som person när du ger dig in i hockeybubblan igen.

Bli helt frisk och hel innan man börjar igen

Lite för många unga spelare tappar tålamodet och kör igång för tidigt igen efter sjukdom eller skada, kan jag tycka. Man känner givetvis pressen både från sig själv och omgivningen. Plus att det kan upplevas förbannat tråkigt att köra rehab, eller vara helt inaktiv. Så himla mycket tråkigare dock om skadan rivs upp igen eller sjukdomsspiralen tar ny fart. Inte sällan efter rehabträning, om man inte har kunnat träna någotsånär allsidigt, kommer en annan skada som ett brev på posten och då är man där igen. Vi coacher, tillsammans med den medicinska hjälp som är inkopplad, måste vara kloka där och hjälpa till med det mer lång- än kortsiktiga tänkandet. Är den medicinska bedömningen att spelaren kan köra 100% igen så är det inte mer med det, förutsatt att spelaren har samma åsikt vill säga. Det sistnämnda brukar dock inte sitta långt inne. Vi har dock ansvaret att inte chansa och hoppas på det bästa. Om vi pratar skador tror jag det i möjligaste mån är bra att följa samma rutiner som klubblaget. Köra rehabträningen samtidigt som de andra tränar på is exempelvis, just för att ändå känna gemenskapen och vara en del av gänget.

Livet efter karriären

Förhoppningsvis får man spela så länge man själv vill innan den aktiva karriären är över, men när den väl är över rekommenderar jag varmt att vara kvar i hockeyn på något sätt. Utbilda sig till tränare, lära sig lagledarbiten, materialförvaltare, styrelseledamot, domare (svensk hockey behöver fler domare som har spelat spelet länge) och inte minst supporter. Sprida intresset vidare till kommande generationer. Vikten av att satsa på skolan kan inte nog understrykas. Även om det finns exempel på oerhört välbetalda NHL-spelare som inte har gjort det, så är jag helt säker på att alla tackar sin lyckliga stjärna efter karriären om man fått med sig en gymnasieexamen. Utbildning är aldrig tung att bära. Det tillsammans med en sund ventil, att plocka fram då och då och som inte har med hockeyn att göra, tror jag när det kommer till kritan gör att du kan uppskatta din hockey ännu mer.

Uffe Lundberg, Spelar- och ledarutvecklingsansvarig

Skribent: Johan Andersson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info