Hoppa till sidans innehåll

Uffe Lundberg: Vägen till Elit - En enad, framåtriktad kraft för svensk juniorhockeys utveckling

18 OKT 2016 16:00
Uffe Lundbergs krönika handlar om Vägen till Elit som genomfördes för 10:e gången!
  • Uppdaterad: 18 OKT 2016 16:04

När nästan 200 initierade hockeypersoner, som på ett eller annat sätt jobbar med utveckling av juniorer, samlas i tre dagar för vidareutbildning så uppstår något. Det som uppstod i Göteborg en bit in i september är inte helt lätt att sätta ord på, men att det var hög energinivå råder inga som helst tvivel om. Inte heller välviljan för svensk juniorhockeys utveckling gick att ta miste på.

Året var 2007. 2006 hade alldeles nyss lagts till historien. Jag var inne på min första säsong som Hockeykonsulent på Svenska Ishockeyförbundet. Junior VM spelades i Leksand och Mora. Jag minns att Nicklas Bäckström gjorde finfina sju assistpoäng på sju matcher, men led av måltorka. Carey Price vaktade Kanadas mål storstilat och var precis som en katt. Supersmidiga rörelser när det behövdes, men rörde inte en fena i övrigt. Båda idag minst sagt viktiga pjäser i sina NHL-lag och tillika World Cup-spelare. Head Coach för Juniorkronorna den gången var Torgny Bendelin, som idag så förtjänstfullt coachar Småkronorna (U18). Utöver matcherna, som jag i ärlighetens namn såg mest fram emot inför, var det visst någon utbildning vi skulle gå. Nämligen Vägen till Elit 1.

Då och nu

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Bland annat så har vi utökat medaljskörden i J20-VM med ytterligare sex, varav ett guld. Punkterna som klubbades vid Juniortemautredningen i början på 2000-talet har genomförts, följts upp och utvecklats. Det är en ständigt pågående process. Hockeykartan har blivit större, det är fler nationer man behöver vara riktigt bra för att slå än någonsin tidigare. Det märker vi som jobbar med ungdoms- och juniorlandslagen tydligt. Individualismen har fått fäste, hela samhällsklimatet har förändrats. Det är mer regel än undantag idag att våra mest lovande spelare är ”egenföretagare” med en liten stab av rådgivare runt sig, trots att de tillhör en klubb och hockey fortfarande är ett lagspel. En del lockas av att åka över till Nordamerika tidigt, för att endera spela i någon av juniorligorna eller ägna sig åt universitetshockey. Drömmen att bli en av de närmare 90 svenskarna i NHL (ifjol) är oerhört stark och ska så vara. Vilken väg som ger störst chans att nå dit, och även bli kvar över tid, kan dock diskuteras. Mycket har hänt och själva spelet har utvecklats massor. Hur kommer det se ut 2026?

Framrutan och backspegeln

Företaget FACIT stod inför ett vägval när bruset av den enorma IT-vågen och dess digitalisering hördes tydligt vid strandkanten. Man sa: Icke bli påverkade! Vi ska fortsätta producera mekaniska räknemaskiner och vi ska göra dem ännu bättre än vad vi gör idag… (Det blir passande nog lite Göteborgshumor här och nu, så håll i er). Snacka om att kunna vara efterklok med facit i hand!

Vi måste gilla läget och leva i och med den tid som vi alla är en del av, men inte nog med det. Vi måste också lägga örat mot rälsen och ha en aning om vilken hockey som kommer att spelas i framtiden och hur vi bäst rustar oss för den. Framrutan måste vara betydligt större än backspegeln och för bäst utveckling behöver blicken vara fäst en bit fram. Då reagerar man bäst även på oväntade förändringar här och nu. Vi behöver dra fram som en enad kraft i svensk juniorhockey, alla behöver inte tycka lika om allt, men totalt sett enade och på samma lag. Det är inte bara en Landslags- och Utvecklingsavdelning med bas på Svenska Ishockeyförbundets högkvarter som ska sitta med facit (där kom det igen), inte heller någon enstaka klubb med ett förträffligt Hockeygymnasium. Utan vår stora konkurrensfördel och urkraft kommer, precis som på isen, ifrån att vi är duktiga på att organisera oss och jobba tillsammans.

Gemensamt avstamp

Det är just därför jag är så nöjd med hur Vägen till elit 10 blev. Har dessutom hunnit lyssna in en mängd röster som vittnar om samma sak, det är med andra ord inget ryggdunkande förbundsrus som snart lägger sig. Ett rejält avstamp in i framtiden var vad det var. Med en spännande mix av mycket duktiga föreläsare på såväl hockeyspecifika som andra viktiga teman, en stor närande och på intet sätt tärande grupp deltagare som gav och tog i ett härligt erfarenhetsutbyte. En framtidsoptimism som vågade ta höjd, men som samtidigt andades stenhårt jobb med båda fötterna på jorden. Jag har under en tid funderat på hur en Juniortemautredning 2.0 skulle kunna utformas. De tre dagarna i Göteborg gav ytterligare kött på benen när det gäller det kan jag säga. Avslutningsvis så går det inte att skriva om del 10 i den här kursserien utan att nämna den World Cup-förberedande matchen vi alla bevittnade på plats i ett fullsatt och gul-blått Scandinavium. Jag såg en extra stolthet i många av kursdeltagarnas ögon. Fullt naturligt för Tre Kronor-stjärnor på isen har ju inte direkt landstigit från en annan planet. Dom har tagit sig dit de är idag själva, men alla kommer någonstans ifrån och det är vårt starka utbildningssystem med duktiga ledare som har möjliggjort resan!

Uffe Lundberg, Spelar- och ledarutvecklingsansvarig Svenska Ishockeyförbundet

Skribent: Johan Andersson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info