Hoppa till sidans innehåll

Min VM-upplevelse: Anna Hammar

15 JUL 2019 09:00
I del två i vår sommarserie "Min VM-upplevelse" berättar Anna Hammar som sin resa till Damernas Junior-VM i Obihiro, Japan.
  • Skapad: 15 JUL 2019 09:00

Min VM-Upplevelse i Obihiro, Japan

Då var det dags att berätta om min VM-upplevelse som i år tog mig till Obihiro (Japan) och damernas junior VM. Det hela började med samtalet från domarchefen någon gång i september. Att få ett A-VM är alltid en stor ära och eftersom jag var på samma J-VM i Moskva säsongen 2017/2018, så kändes det både tryggt och inspirerande att få åka igen. Förra året gick förberedelserna inför turneringen perfekt ända fram till 7 dagar innan avfärd. På ett av de sista passen på gymmet ådrog jag mig ett skärsår på vristen som sedermera blev infekterat. Den turneringen bestod av sårtvätt, penicillin och massa onödigt strul, något som till varje pris skulle undvikas denna gång. Med anledning av detta utsåg jag i år min pojkvän, Mathias, till ”säkerhetsansvarig” och det skötte han bra. Heltäckande klädsel, mönstrade skor på grisen och lugna dagar på julledigheten visade sig vara ett vinnande koncept.

Varierad matchning inför turneringen

Säsongen började tidigt i augusti med herrarnas U17 Finnkamp i Piteå där jag fick öva på 4-domarsystemet som också används på J-VM. Höstsäsongen hade känts bra och jag hade många utvecklande matcher som jag tyckte lade en bra grund inför turneringen. Jag hade bland annat fått äran att döma Luleå MSSK’s ”rekordmatch” som fyllde Norrbotten Coop Arena till max. Vanligtvis dömer jag mycket HockeyEttan blandat med J20SuperElit men den här hösten hade jag en skön blandning av SDHL också. Damhockeyn och herrhockeyn skiljer sig en hel del i hur man ser på vissa situationer så det är en förutsättning att man har dömt en del damhockey innan en så pass stor turnering som J-VM.

Lång resa till Japan

Resan bar av 3/1-2019 för att den 4/1 landa i Obihiro. Turneringen började inte förrän söndag 6/1 så det var skönt att få två nätter att ställa om den inre mat- och sovklockan efter närmare 28h flygning. Det alla kanske inte vet är att samtliga uttagna domare genomgår tester även under turneringarna och den lediga dagen innan turneringen spenderades på just det. Vi körde GPS-testet och pylonerna, något som både testar uthållighet och teknik. Jag nuddade en kona på slutspurten i GPS-testet och när domarcoachen säger att man bör köra om för att man egentligen kan bättre, är det bara att nicka och svälja tröttheten. Som vanligt hade hon rätt och jag körde in 3 sekunder på andra försöket. Med ny utrustning och första ispasset avklarat blev det teammiddag på japanskt vis och tidig kväll innan första matcherna 6/1.

Matchdags!

Grundserien bjöd på CZE-SUI, USA-CAN och JAP-SUI för min del. Kvartarna gick av stapeln på torsdagen och jag fick där äran att döma RUS-SUI vilket också är ett kvitto på en bra utförd prestation i grundserien. I sedvanlig ordning stundade sedan ledig dag innan semifinaler vilket betydde utflykt för hela gruppen till en japansk vingård, hot-springs och shopping. Alla måltider förutom frukosten bekostades av så kallade meal money vilket gjorde att vi verkligen kunde uppleva den japanska matkulturen. Lediga dagar betyder allt som oftast teammiddag på turneringar och denna kväll vill jag minnas att vi åt något så annorlunda som en delad rätt. Alla runt bordet satt med sina pinnar och plockade från samma gryta. Väldigt ovanligt och lite obekvämt för en svensk, men det är ju precis det som är så häftigt med turneringar – att få uppleva!

I semifinalerna stod jag uppsatt som standby referee på båda semifinalerna. Det innebar för min del att jag åkte med teamet ut till arenan i förbeställda taxis som var vårt primära färdmedel. Min uppgift innan matcherna var att kontrollera halsskydd och övrig utrustning under lagens isuppvärmning. Min primära arbetsuppgift under matchen var dock att bistå domarna med vad än det må vara samt att vara uppvärmd, ombytt och redo att hoppa in utifall en linjeman skulle skada sig under matchen. Det hände som tur var inte och jag kunde istället ta igen mig efter 4 intensiva matchdagar.

På kvällen den 12/1 kom mailet som alla har väntat på. Ämnesraden löd ”Final day assignments”. Jag läste knappt mailet utan öppnade fort den bifogade filen och läste ”Hammar” på bronsmedaljmatchen. Vilken känsla att få äran att döma ännu en medaljmatch. FIN-RUS stod för underhållningen och matchen livesändes av finska kanaler så nerverna var precis sådär påslagna som de ska vara. Jag klev in på isen med inställningen att jag skulle göra mitt bästa som vanligt, men också att komma ihåg att njuta, för det är ju inte varje dag man står på en japansk is och dömer en bronsmatch i J-VM! Turneringen avslutades i min mening på bästa sätt och jag är oerhört nöjd och tacksam för att jag tog mig hela vägen till medaljmatch. Att sedan få dra igång vårsäsongen hemma i Sverige med en Allettanmatch några dagar efter hemkomst det får bli en annan historia!

Signerat,

Anna Hammar

Skribent: John Alvemyr
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info