Hoppa till sidans innehåll

Krönika: Varför skriker föräldrar på 14-åriga domare som dömer sina första matcher?

01 DEC 2015 08:00
Behandlar du ditt barn som övningskör på samma sätt som en domare som dömer ungdomsishockey? Denna krönika från Björn Wettergren belyser behovet av respekt och förståelse inom ungdomsishockeyn.
  • Skapad: 01 DEC 2015 08:00

”Hockey är en idrott som skapar känslor”. Kan det vara ett av de mest missbrukade argumenten för att få skälla på domarna?

Varför är domarens roll så utsatt inom ishockeyn?

Det finns många idrotter. Riksidrottsförbundet har 71 medlemsförbund och jag är benägen att tro att i stort sett samtliga av dessa idrotter ”skapar känslor” för utövarna. Givetvis är det inte samma adrenalinsprutande känslor i dart eller i varpa som det är i ishockey. Men skiljer sig ishockey verkligen så pass mycket från rugby, handboll eller amerikansk fotboll när det gäller adrenalin och ”känslor”? Jag tror inte det. Jag tror däremot att kulturen om fair play skiljer sig avsevärt. I ishockey är det i princip tillåtet att behandla domarna som något som katten har släpat in. Det är även helt ok att trakassera motståndarna med glåpord, förolämpningar och rena hotelser; trash talk. Självklart finns det regler kring detta, men alla som varit på en ishockeybana vet hur lite dessa regler betyder i verkligheten. Man vill vinna och man vill skapa förutsättningar för att nå framgång på alla sätt som tänkas går, men hur många potentiellt duktiga spelare stöts bort av den tuffa kulturen och hur många potentiellt duktiga domare slutar för att de inte orkar bli utskällda i varje match? Varför är det möjligt att adrenalinsprutande rugbyspelare kan behålla lugnet och respektera domaren, när en adrenalinsprutande ishockeyspelare inte kan det? Är ishockeyspelare verkligen överlag så pass mycket sämre rustade att kontrollera sitt temperament eller har det med utbildning och ledarkultur att göra?

700 domare i Stockholm - det räcker ändå inte till

I Stockholm där jag arbetar som domaransvarig har vi ishockey ner till division 5. Vi spelar tusentals matcher varje år och vi har omkring 700 domare. I en idrott som präglas av respekt och en kultur där vi tar hand om varandra och ger alla förutsättningar att växa in i rollen som spelare, ledare eller domare, skulle 700 domare vara fullt tillräckligt. I verkligheten är det istället en miniminivå. I vissa omgångar i division 4 spelas samtliga matcher med endast två domare istället för tre. Det finns helt enkelt inte personer nog för att bemanna matcherna längre.

Över 100 av domarna som dömer i år kommer inte att döma nästa år. Detta vet vi. Så har det sett ut i många år. Några slutar för att de flyttar, några slutar för att de byter jobb eller får en ny familjesituation. Men alltför många slutar för att de inte orkar med tjatet, gnället och respektlösheten från spelare, ledare och föräldrar. Eftersom en stor andel slutar varje år, så kommer en stor andel som dömer nästa år att vara nybörjare. Som nybörjare är man givetvis inte lika trygg i sin roll som när man har hållit på i några år. Man skulle kunna förvänta sig att vuxna människor som utövar idrott på breddnivå tar hänsyn till om funktionärerna är nya och unga, men så är det inte. Istället tar man oerfarenheten som intäkt för att bete sig odrägligt. Väldigt ofta försvaras anmälningar om olämpligt uppträdande med att domaren var ”dålig”.

När en vuxen person i sin tränar- föräldra- eller spelarroll fullständigt tillintetgör en 17-årig linjeman i division 4 så undrar jag alltid hur det låter när samma person sätter sig i bilen tillsammans med sin tonåriga son eller dotter som ska ut och börja övningsköra. Behandlar ni dem lika illa? Sitter ni då i passagerarsätet röda i ansiktet av ilska och skriker förnedrande uttryck till era barn tills de väljer att sluta försöka?

Så sent som för två veckor sedan nåddes jag av beskedet att ytterligare en ung lovande linjeman i division 4 väljer att sluta på grund av arbetsmiljön. Hur är man funtad som spelare/tränare i division 4 (den sjätte serien uppifrån räknad och den lägsta serien med tre perioder) när man tar ut sin frustration på unga killar/tjejer som just startar sin domarkarriär? Var har det gått fel? Varför idrottar ni på motionsnivå om det är så tråkigt att ni måste åka runt och vara arga hela tiden? Förstår ni inte att alla unga linjemän i division 4 är där för att de precis har börjat sitt domarskap? De är nybörjare, precis som ni var när ni var 8-9 år. Förstår ni inte att alla framtida SHL-domare börjar någonstans? Detta är personer som har potential att bli riktigt bra.

70% av alla som dömt ishockey de senaste sex åren har slutat

Om vi tittar tillbaka sex år i Stockholm så finner vi att av alla som dömde ishockey på distriktsnivå 2009/2010 så är bara 30 % fortfarande ishockeydomare på någon nivå. 70 % har alltså slutat på sex år.

Jag tror det är dags att inse att oavsett var man är på stegen i seriepyramiden så är alla förebilder. Du som är spelare i SHL eller i HockeyAllsvenskan har ansvar eftersom du är en förebild för hela landets hockeyspelare. Allt du gör kablas ut i direktsändning och i tidningar. När du skäller på en hårdhudad elitdomare, som säkert där och då kan hantera dina glåpord, så skäller du samtidigt på en fjortonårig nybörjare. För de signaler du skickar ut fångas upp av de som vill vara som du.

Du som spelar i division 4 har ansvar eftersom du spelar i a-laget i din förening. Ungdomarna och juniorerna som tränar på samma is och som byter om i samma korridor, ser upp till dig. När du skäller ut domaren så visar du prov på hur kulturen i din förening ser ut.

Även domarkåren har ett ansvar

Slutligen har även domarna och domarledarna ett ansvar. Ett ansvar som inte handlar om att vara ”sköna”, eller att ”ha ett bra snack”, utan om att ta sitt uppdrag på allvar. Jag har själv varit domare både på elit- och breddnivå. Jag vet hur lätt det är att välja den enkla vägen för att slippa konfrontation, men det är ansvarslöst. Jag tycker det är dags att domare och domarledare på alla nivåer börjar göra sitt jobb för att komma tillrätta med den kränkande kultur som råder och som domarna själva anger som ett stort problem (läs gärna den rapport som stiftelsen Friends tagit fram om domarnas situation). Sluta låt spelare och ledare trycka ner er. Sluta döm fel med flit för att vinna acceptans av människor som bara respekterar er om ni inte respekterar ert uppdrag!

En bra domare ska ha bra känsla sägs det. Det stämmer när vi pratar om icing, hooking och att sätta den övergripande tonen för matchen. Men det betyder inte att man ska vara den toalett där vem som helst kan kasta skit. När ”att visa känslor” blir liktydigt med att spela ut domarna så är vi fel ute. För det handlar givetvis inte alls om att visa känslor, det handlar om att påverka domaren till sin fördel eftersom man inte anser att man måste foga sig under spelreglerna.

Det är dags att sluta visa och börja tänka mer på varandras känslor istället. Det är dags att sluta förorätta de funktionärer som gör det möjligt att bedriva idrott. För att få färre känslosamma utbrott rekommenderar jag samtliga att läsa hela regelboken från pärm till pärm, det tvingas nämligen domarna göra och jag är helt övertygad om att ni skulle klaga mindre på domarna om ni hade lite ”känsla” för vad regelverket faktiskt säger om den sport som ni älskar så mycket att hata.

Skulle vi bli en så mycket sämre ishockeynation om vi började respektera varandra och vårt eget regelverk? Jag tror inte det. Däremot är jag helt övertygad om att vi kan bli ännu bättre om vi lyckas behålla fler spelare och domare tack vare en bra inkluderande och respektfull kultur.

- Björn Wettergren

Fotnot: Björn Wettergren är en före detta elitdomare. Han är Svenska Ishockeyförbundets regelchef samt jobbar som domaransvarig på Stockholms Ishockeyförbund. 

Skribent: John Fransson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info