Hoppa till sidans innehåll

Det svenska målvaktsundret väcker allt större intresse

17 DEC 2014 08:00
Välutbildade målvaktstränare och stark föreningsstruktur leder till att allt fler svenska målvakter tar plats mellan stolparna i både SHL, KHL och NHL. De övriga A-nationerna har följt den svenska utvecklingen och vill ta efter.
  • Skapad: 17 DEC 2014 08:00

Att mindre nationer inom hockeyn som exempelvis Danmark, Norge, Lettland, Slovenien, Holland och även utvecklingsnationer som Turkiet, Skottland och Nya Zeeland visat intresse för svensk målvaktsutveckling och svenska målvaktstränare och allt oftare hör av sig för att få hjälp på olika sätt är kanske inte så märkligt. Men på senare år har även några av de andra A-nationerna börjat inse att de finns delar i spelet och träningsmetodiken där svenska målvakter och deras tränare tagit stora kliv.

Därför har exempelvis Tjeckien vid flera tillfällen skickat målvaktstränare för att observera och delta på målvaktsaktiviteter som genomförts inom vårt talangutvecklingsprogram. Vid Målvaktskonventet som Svenska Ishockeyförbundet arrangerade i Malmö under Junior VM hade Finlands Ishockeyförbund två representanter på plats för att uppdatera sig, delge sina erfarenheter och delta i diskussionerna.

ÖVERSATT PROGRAMMET

I Ryssland har man varit så intresserade av det svenska utbildningsprogrammet att man nu översatt hela materialet Vägen till Elit, där delar av Målvaktspärmen ingår. I februari reste jag tillsammans med Peter Sundström och Jim Brithén till Nizhny Novgorod för att introducera materialet för Ryska elitjuniortränare. Allt fler nationsförbund inser nu att den svenska och finska modellen med en gedigen målvaktstränarutbildning är en förutsättning för att utveckla de inhemska målvakterna. Nu har även det tyska ishockeyförbundet skickat en förfrågan om svensk hjälp i samband med sjösättandet av ett utbildningsprogram för målvaktstränare.

De senaste åren har intresset även ökat i Nordamerika för den svenska målvaktsmodellen och då kanske främst i hockeyns hemland Kanada, där man långsamt vaknat upp och börjat inse att man tappat sin roll som världsledande när det gäller att utveckla målvakter och deras spel. I december förra året ägnade Kanadas största dagstidning The Globe and Mail tre helsidor åt att analysera varför Europeiska målvakter i allmänhet och Svenska och Finska burväktare i synnerhet börjat lägga beslag på stora delar av målvaktsjobben i NHL under det senaste decenniet. Poster mellan stolparna som traditionellt varit vikta för Kanadensare ända sedan ligan startade för snart hundra år sedan, men som nu i allt högre takt besätts av målvakter med ursprung utanför Nordamerika.

I artikeln hyllades särskilt den starka utveckling man kunnat se på målvaktssidan i Sverige och Finland. Tidningen hade skickat sin stjärnreporter James Mirtle till Stockholm för att söka svaren på varför hockeyns stora hemland håller på att bli akterseglat av sina betydligt mindre nordiska antagonister när det gäller målvaktproduktion. Artikelförfattaren konstaterar att de Kanadensiska målvakterna som grupp minskat sin speltid i NHL från 65 procent till 37 procent mellan 2000 och 2012, en vikande  trend som ser ut att hålla i sig.

BRA SYSTEM

Det han fann i Sverige och förundrades över var bl.a. en kår av välutbildade målvaktstränare som ger unga killar och tjejer möjlighet att få individuell instruktion och feedback i en föreningsstruktur som bärs upp av ideella krafter. Ett system där kompetens i form av målvaktstränare är tillgänglig för målvakter i alla åldrar och på alla nivåer inom ramen för klubbverksamheten. En något idealiserad bild kanske några kan tycka, men ändå i stark kontrast till den bild som James Mirtle ger av motsvarigheten i Kanada, där inriktningen och kvalitén på målvaktsträningen är mycket skiftande. Främst beroende på att man helt saknar en central målvaktstränarutbildning och därmed inte har någon gemensam linje för vad som skall läras ut.

Avsaknaden av vår föreningsstruktur med ungdoms- och juniorhockeyn inom samma organisation som seniorhockeyn gör också att specialkompetens inom målvaktsområdet inte når ner till ungdomsnivån, annat än som kommersiella verksamheter. Något som leder till att en ung kille eller tjej som vill satsa på att bli målvakt först och främst behöver ”välja” rätt föräldrar som kan lägga ut de summor det kostar med privat träning.

Några framgångsfaktorer att lyfta fram i vår svenska modell är således tillgången på kompetens i form av målvaktstränare, en gemensam grundsyn bland dessa hur spelet ska läras ut och tränas samt det breda urvalet som är resultatet av att så många ungdomar får möjlighet att prova på målvaktsrollen. Det är utvecklingen av bredden som ligger till grund för de stora framsteg som svenska målvakter gjort på den internationella scenen på senare år. Framgångar som avspeglas både i enskilda målvakters stabila och ibland matchavgörande målvaktsspel som gör det möjligt för våra landslag att ta medaljer i stora mästerskap och i att svenska målvakter som grupp tar allt större plats på den allra högsta nivån i NHL.

ALLT FLER TALANGER

Ytterligare ett tecken på att återväxten är god när det gäller våra svenska målvaktstalanger är att, samtidigt som vår export av målvakter till Nordamerika tagit rejäl fart de senaste åren har andelen svenska målvakter i vår inhemska högsta liga SHL ändå ökat. Med ett femtontal svenskar i NHL och AHL samt några till i Ryska KHL skulle man kunna förvänta sig att inslaget av importmålvakter i SHL hade ökat, men så är alltså inte fallet. Studerar man statistiken kan man i stället konstatera att våra egna talangers möjlighet att hävda sig i konkurrensen om de åtråvärda platserna mellan stolparna i våra SHL-lag har förbättrats markant.

Under de första åtta åren på 2000-talet såg det inte särskilt ljust ut i det här avseendet. Fram till 2008 var nämligen i snitt nära hälften, eller mer exakt 46 procent av målvakterna i vår högsta serie importer, om man räknar dem som i statistiken betraktas som ”starters” genom att spela minst 40 % av sitt lags matcher. Men just där hände något. Det var ett tydligt trendbrott säsongen 2008/2009 när hela 14 av 16 ”starters” var svenskar. Sedan dess har i snitt 78 procent av förstemålvakterna varit svenska medan samma siffra alltså endast var 54 procent under den först beskrivna perioden. Ett tecken så gott som något på att tillgången på talang är god är att SHL i fjol kunde stoltsera med 12 svenska förstemålvakter och endast en import -Hur ser den trenden ut på utespelarsidan?

 I takt med att efterfrågan på svenska målvakter ökat i andra länder har även allt fler svenska målvaktstränare fått uppdrag utomlands. Ytterligare ett tecken på att vi är på rätt spår med våra utbildningar är att svenska målvaktstränare förra säsongen blev mästare såväl i KHL i Ryssland som DEL i Tyskland och i GET ligan i Norge. Tomas Bjuhr fick lyfta Gagarin Cup i Metallurg Magnitogorsk, Jonas Forsberg blev mästare i Ingolstadt och Peter ”Trötter” Andersson vann med sitt Stavanger Oilers.

CAMP MED NHL-MÅLVAKTER

Jag vill avsluta med att ta upp tråden med det ökade intresset för svensk målvaktsutveckling på det internationella planet och ge några fler exempel på detta. Under sommaren var jag inbjuden att medverka på en camp i Madison, Wisconsin med enbart NHL-målvakter. En fantastisk vecka med erfarenhetsutbyte över gränserna mellan fem tränare från Kanada, USA, Sverige och Finland och åtta målvakter från samma fyra nationer.

Nyfikenheten var stor både bland målvakter och bland tränare på detaljer som vi i Sverige kommit långt med som exempelvis spelet mot stolparna och även på de typiskt finska aktiva handskarna. Campen, som genomsyrades av öppenhet och ett fritt flöde av tankar och idéer kring målvaktens teknik, taktik och träningsmetodik, visade hur mycket vi har att vinna på olika former av internationellt utbyte för att fortsätta utveckla sporten. Ett annat sånt exempel är den fördjupade kontakt som tagits mellan de svenska och finska förbundens avdelningar för målvaktsutveckling.

I slutet av oktober reste också en delegation med målvaktstränare, sammansatt av Kanadas Ishockeyförbund, för att studera vad vi i Sverige respektive Finland har gjort för att uppnå den här utvecklingen på målvaktssidan. Starkt påverkade av det som rapporterats i deras press och övriga media om hur Kanada tappat mark hade Hockey Canada tillsatt en grupp av målvaktstränare med expertis från NHL, juniorligor samt förbund för att utreda vad som behövde göras och för att börja utforma en plan för en central utbildning för målvaktstränare. Ett första försök att stoppa blödningen var att stänga samtliga tre Kanadensiska juniorligor för icke-nordamerikanska målvakter. Nästa steg är nu att söka samarbetsformer med de Svenska och Finska förbundens avdelningar för målvaktsutveckling för att närmare studera hur vi byggt upp våra program för utbildning av målvakter och målvaktstränare.

POSITIV TILL FLER SAMARBETEN

Från Svenska Ishockeyförbundets sida ser vi samarbeten över gränserna av den här typen som en möjlighet att ytterligare utveckla sporten och alla målvaktstränare som i sin tur utbildar och tränar målvakter. Vi har under fem dagar gett våra gäster från Kanada en inblick i hur vårt utbildningsprogram för målvaktstränare är uppbyggt i sex steg och de har även fått tillfälle att se hur målvaktsträning bedrivs på elitnivå såväl som på ungdomsnivå i Sverige. Det har varit ett fantastiskt utbyte av erfarenheter där de även fick möta några av våra mest framstående målvaktscoacher, verksamma i SHL och i våra olika landslag samt en mängd målvakter från SHL och Riksserien ner till yngsta ungdomsnivån.

För att fortsätta ligga i framkant och leda utvecklingen inom målvaktsträning är det av absolut största vikt att vi inte slår oss till ro, utan fortsätter att utveckla spelet och träningsmetodiken tillsammans med våra målvakter.  Att vi fortsätter vara nyfikna och lyhörda för nya idéer, men att vi också fortsätter att odla den gemensamma grundsyn som genomsyrat den svenska målvakttränarkåren och som utgjort en stabil grund för den fantastiska utveckling vi sett. Öppenheten, utbytet av kunskap och erfarenheter, prestigelösheten och viljan att vara delaktig och bidra som jag upplever inom vår grupp är något unikt som vi ska vara rädda om, liksom vi gemensamt ska vara stolta över alla framgångar. Vi ska också fortsätta att hylla passionen och engagemanget för målvaktsspelet som ibland kan gränsa till nörderi – Lyssna på vår Målvaktspod på hockeyakademin.se.

Skribent: Thomas Magnusson

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info