Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Tommy Boustedt: VM-guld! - Vad avgjorde till Sveriges fördel?

06 JUN 2013 08:11
Läs Tommy Boustedts analys!
  • Uppdaterad: 07 JUN 2016 16:25

Givetvis så var det en mängd olika faktorer som spelade in när Tre Kronor blev världsmästare som första hemmanation, sedan Sovjet 1986 vann VM-guldet. Jag tänkte ge er några anledningar till segern från mitt perspektiv inne i laget. Risken med att plocka ut framgångsfaktorer är att de personer man inte nämner känner sig förminskade, och de omständigheter man inte lyfter fram kan verka vara utan värde för framgången. Jag får ta den risken – men vill betona att alla personer som känner sig delaktiga också är det.

Tränarna

När pressen på Tre Kronor var som störst – inför Kanadamatchen – var Pär Mårts som lugnet själv mitt i stormen. Han hade bildligt talat en osäkrad pistol riktad mot sitt huvud. Vid eventuell förlust var det många i kön som ville trycka in avtryckaren. Vissa journalister gick ju ut och deklarerade detta klart och tydligt. – Förlust mot Kanada och Mårts måste gå!

Inför och under Kanadamatchen var Pär som bäst i sitt ledarskap. Förberedelser med lagmöten och individuellt snack leddes med noggrannhet och skärpa. Lugn och ro med fokus på uppgiften att vinna matchen präglade själva genomförandet av den nästan 3 timmar långa gastkramningen. Att i detta kaos ha kylan och plocka ut Fredrik Pettersson till den avgörande straffen vittnar om ledarskap i världsklass. En gång för alla vill jag deklarera att förbundskaptensjobbet i ishockey är ett av Sveriges tuffaste jobb överhuvudtaget. Det är inte många människor som klarar att leva med denna enorma press. Pär Mårts gör det definitivt.

Hans adept och lärjunge Peter Popovic är en riktig känslomänniska. Hans goda humör och positiva sinnelag är ett perfekt komplement till Mårts mer lågmälda och analyserande ledarstil. I Peters sällskap känner sig alla bekväma och trygga. Poppes krokodilskratt och stora hjärta smittar av sig, och bra stämning var något det fanns överskott på i Tre Kronor under och inför VM. I hockey pratar vi ofta om ”vinnarskallar”. Vill ni få det exemplifierat i en människa – tänk då på Peter Popovic. Mårre och Poppe är en skön kombo!

Sveriges bästa matchcoach genom tiderna är Rikard Grönborg. Jag har jobbat med elithockey sedan 1983. Jag har jobbat med internationell ishockey, till och från, sedan 1994. Jag har jobbat med Tre Kronor sedan 2003. Jag har sett alla VM på plats sedan 1981. I olika roller har jag varit med och vunnit SM, VM, OS och JVM. Jag har studerat några av världens främsta matchcoacher på nära håll – Scotty Bowman och Mike Keenan. Varför skriver jag om mig själv? Jo – för att försöka bevisa att jag vet vad talar om när jag påstår att Grönborg är svensk hockeys främsta matchcoach genom tiderna. Jag har aldrig på nära håll sett någon svensk coach med sådan koll på hur mycket istid varje spelare ska ha, när byten ska ske, vilka av de egna spelarna som ska matchas mot vilka i motståndarlaget. Genom hans uträkningar i olika bytesscheman har han fört matchcoachningen till en nivå som övergår mitt förstånd. Ingen spelare som är på isen är där av en slump. Det har Grönis bestämt.

Spelarna

Alla 25 spelare i VM-truppen var viktiga för världsmästartiteln. Jag tänkte plocka ut några av dem och kommentera deras storhet. Vi börjar bakifrån i försvaret och går därefter framåt mot anfallet.

Att Jhonas Enroth blev utnämnd till VM-turneringens främste målvakt vet väl alla. Det var ett bra val. Framförallt Jhonas lugn imponerar på mig. Han behövde inte använda några yviga rörelser, inget onödigt flaxande, inga spektakulära TV-räddningar och inget onödigt spel med klubban långt ifrån målet. Hans effektiva, täta, säkra och lugna målvaktsspel var grunden till turneringens bästa försvarsspel. Försvarsspelet var grundplåten till VM-guldet. Hans spel i den svenska kassen gav de svenska backarna ett stort mått av självförtroende.

Av de svenska backarna tänkte jag nämna två stycken. Jag börjar med Henrik Tallinder. Han är stor och stark med bra räckvidd. Spelade hela tiden med självförtroende och bra omdöme i spelet med puck. Levererade konstruktiva passningar när det var läge, och lyfte ut pucken när så behövdes. I försvarsspelet var han nästan omöjlig att passera. Spelade så där lagom stöddig mot motståndarna och hade en naturlig kaxighet som smittade av sig på medspelarna. Mycket bra i båset och i omklädningsrummet med en erfaren, världsvan och positiv utstrålning.

Att Erik Gustafsson var debutant i landslaget syndes inte alls. Tvärtom – det såg ut om han aldrig gjort annat än att spela viktiga internationella matcher. Vilken jobbig motståndare att möta. Han var som en ettrig terrier som aldrig ger upp. Placeringssäker och tuff som få, och gick aldrig bom i försvarszonen. Erik är en defensiv världsback. Hans kvitteringsmål till 1-1 i finalen blev som jag ser det, vändpunkten som avgjorde var guldet skulle hamna. Tack Njurunda SK!

Loui Eriksson ställer alltid upp när landet kallar. Han ställer inte bara upp, han levererar också när det behövs som mest. Målskytt i alla tre slutspelsmatcher, mot Kanada, mot Finland och mot Schweiz. På något underligt sätt placerar han sig alltid rätt i anfallszonen kring motståndarkassen. Antingen mitt i ansiktet på målvakten så att han skymmer honom och också kan styra in puckarna. Eller så dyker han upp mitt i skottsektorn eller på den sovande sidan (bortre sidan från pucken). Väl där är han en mästare på att skjuta direkt. I sargspelet är han också en pina för motståndarbackarna. Perfekt kedjepolare till Daniel och Henrik Sedin.

Daniel och Henrik Sedin har jag sparat till sist. De måste vara ett av de främsta radarparen i hockeyhistorien. Bägge två är världsspelare var för sig. Dessutom spelar de ihop. Dessutom har de alltid gjort det. Dessutom läser de varandras intentioner på isen som en öppen bok. För att förstå hur bra de är behöver man göra följande tankeexperiment. Tänk om Foppa eller Sudden haft en enäggstvilling vid sin sida av samma hockeykvalitet som de själva. Så bra är radarparet Daniel och Henrik. Får man in sådana världsspelare i sitt lag, då får man ordning på anfallspel och powerplay. Då får man också alla att höja sig ett snäpp med alla förberedelser. Att de sedan också är sådana förebilder som människor och lagmedlemmar, samt är stora ambassadörer för hockeysporten, gör ju inte saken sämre.

Stockholmspolitikernas styvmoderliga behandling av hockeysporten!

Under de senaste veckorna har flera debattörer i TV och tidningar pekat på bristande intresse hos Stockholms politiker för idrott i allmänhet och för ishockey i synnerhet.

Ledande journalister på DN, SvD, Aftonbladet och TV4 har pekat på den stora bristen på idrottsanläggningar och ishockeyhallar i Stockholm. Då ska man komma ihåg att Stockholm är en rik kommun både när det gäller människor och skatteintäkter. Resurser, underlag och behov finns således. Stockholms kommun är nog Sveriges sämsta kommun när det gäller grundförutsättningar för att bedriva breddhockey och även elithockey.

Det är ingen tillfällighet att Djurgården lirar i Allsvenskan trots stort supporterintresse. Det är inte heller någon slump att Bajen Fans/Hammarby IF får säga nej till hundratals barn som vill lira hockey. För att bedriva elithockey fordras att man har en vettig match och träningsanläggning, som de flesta elitklubbar utom DIF har. Hovet är ett skämt! Den byggdes 1962 och är anpassad för den tidens behov. Globen är inget alternativ för ishockey på klubbnivå. Den är en evenemangsarena och ingen hockeyhall. Den byggdes också mot hockeyfolkets vilja.

Bajen Fans/Hammarby IF:s stora problem är bristen på istider. Man delar befintliga tränings- och matchtider med en mängd olika föreningar på Zinkensdamms IP. Att hockeysporten är en folksport borde väl även Stockholmspolitikerna nu ha förstått efter VM-guldet med 3 miljoner TV-tittare på finalen och 20 000 sjungande supportrar i Kungsträdgården. Chefen själv, Sten Nordin, borgarråd i Stockholm, var ju med på scenen och firade.

Nej – att bedriva hockey i Stockholm är inte lätt. Varken verksamhet för barn och ungdomar, och inte heller för elithockeyverksamhet. Görs inget av ansvariga politiker när det gäller anläggningar finns risken att hockeyn sakta tynar bort i Stockholm.

Även den nyss avslutade VM-turneringen behandlades ytterst styvmoderligt av Stockholms kommun. Trots de enormt stora intäkter den genererade för kommunen och dess invånare satsades det minimalt i motfinansiering. Detta beskrivs på ett mycket läsvärt sätt i Idrottens Affärer. För svensk hockeys fortsatta utveckling är hockeydistriktet Stockholm viktigt. Politikerna måste vakna nu. Eller så får väljarna säga sitt i nästa val.

Skribent: Fredrik Lindgren

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info