Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Tommy Boustedt:Vinnande anfallsspel i internationell ishockey!

06 SEP 2012 09:33
Efter att på nära håll följt tre VM-turneringar live vid rinkside känner jag idag väldigt tydligt vad som krävs för att bli framgångsrik.
  • Uppdaterad: 07 JUN 2016 16:25

I förra numret av Hockey beskrev jag min syn på framgångsrikt 1/ försvarsspel över hela banan i internationell ishockey. I detta nummer tänkte jag resonera kring de anfallsspelsdetaljer som karaktäriserar ett vinnande lag i internationell ishockey.

2/ Anfallsspel över hela banan

Speluppbyggnad

Till denna speldetalj räknar jag uppspel och spelvändningar. När det gäller uppspel delar jag in dem i två kategorier; i/ kontrollerade uppspel, ii/ uppspel under stress. Spelvändningar sker företrädesvis kring defensiv blå linje. När jag tittar på den internationella ishockeyn finns ett genomgående mönster i speluppbyggnaden hos framgångsrika lag - ett tydligt koncept - de är väldigt konsekventa i det dom gör. När de är stressade skjuter de pucken stenhårt i rundlarna och har hög avlastning - vilket från tid till tid skapar bra kontringslägen. Detta enkla stressuppspel varierar de med - om möjlighet finns - att snabbt spela upp pucken mitt i den egna zonen. Så - stänger motståndarna kanterna i sin forechecking använder de istället mitten av försvarszonen, och när motståndarna stänger mitten används de höga avlastarna. Denna variation gör det svårt för motståndarnas forechecking.

Vid kontrollerade uppspel handlar det mycket om att hitta in i mitten av banan med pucken. Det gör man gärna efter att först ha lockat ut motståndarna på kanten, och när de stöter eller står upp där, lägger man in pucken i mitten på spelare som kommer i högsta fart. Denna fart är något som symboliserar bra lags uppspel. Även timingen och förmågan att komma på rätt plats vid rätt tidpunkt är ett annat utmärkande drag. Pucken släpps också snabbt till spelare framför och med hög passningskvalitet.

Spelvändningarna sker i rasande fart. Så fort pucken är på väg att vinnas sticker någon forward i djupled, lite på chans. Backen som vinner pucken tänker direkt på att spela den i djupled. Inget kladd med pucken, inget sidledstjafs, utan - pang - direkt en lång passning till forward någonstans vid offensiv blå linje. Framgångsrika lags spelvändningar utmärks också av att alla forwards söker fria ytor, de gör sig helt enkelt spelbara. På det sättet finns fler alternativ för spelvändande back.

De bra lagens målvakter är också mycket involverade i denna speluppbyggnad genom att gå ut och stoppa pucken, få kontroll på pucken och spela upp den snabbt och enkelt. Så istället för att bli satta under press vid nedlägg skapar de bra lagens målvakter möjligheter till uppspel och spelvändningar.

Ingångar i anfallszonen

Här ser jag att variation är ett nyckelbegrepp. Motståndare som står upp på blå besegras med bra nedlägg. Inte nedlägg utan tanke och på chans, utan nedlägg med karaktären av att vara dump-passningar som medspelarna plockar upp djupt in i anfallszonen. Dessa puckar läggs ned så att motståndarmålvakten ej kan stoppa dem och så att lagkamraterna kan komma först till dem. Puckarna läggs ned strax efter att röda linjen har passerats, så att forwards inte ska tappa fart genom att behöva bromsa på offensiv blå linje. När pucken plockats upp finns det snabb assistans och support från medspelarna.

När motståndarnas backar ej står upp på blå samspelar man sig in eller åker in med pucken i anfallszonen på den yta som uppstår strax innanför blå linjen. Alltså - antingen så dumpar pucken eller så spelar man sig in i anfallszonen. Denna variation gör det svårt för motståndarna.

Spel i anfallszonen

Vid förstavågsanfall är det för de framgångsrika lagen typiskt med breda ingångar i anfallszonen och med att spelaren i mitten trycker och åker mot mål. Denna spelare i mitten åker verkligen mot mål, han glider inte, utan med kraftfull och aggressiv åkning tar han sig till mål och stannar också där. Den breda ingången och trycket mot mål gör det svårt för försvarande lag. Puckförande spelare har på detta sätt flera bra avslutsmöjligheter. Antingen i/ går han för ett eget avslut, ii/ eller så sätter han upp den bortre spelaren i den breda ingången för direktavslut, iii/ eller så skjuter han för styrning på spelaren i mitten, iiii/ eller så skjuter han för retur, helst på bortre benskyddet, och i den bortre returytan finns då den bortre spelaren i den breda ingången, iiiii/ dessutom följer en av backarna med i anfallet på den yta som spelaren i mitten skapar. Bra lag har med andra ord fem (5) bra avslutsmöjligheter i sina flygande anfall.

Spelet i anfallszonen kännetecknas av bra puckkontroll, bra stöd till och bra samspel med puckföraren och god rörelse. Man ger inte bort pucken lättvindigt utan täcker pucken och utnyttjar de fria ytorna. Backarna används gärna för avslut, där det finns en skymmare nära målvakten och en skymmare högre upp i zonen. Den tredje forwarden rusar mot mål samtidigt som backen skjuter. Vid returer finns på det sättet returtagare nära mål, det finns returtagare mitt i slottet och det finns en returtagare i rörelse. Nu börjar kampen om returen som till varje pris ska vinnas. De bankar och slår efter pucken, kämpar och fajtas om ytan framför mål, ja - gör allt för att få in pucken i kassen! Försvinner pucken ut i något hörn, försöker man vara först till pucken eller så sätter man press direkt för att återta pucken. Sedan gäller det att antingen ta pucken direkt till mål igen och flytta in alla tre forwards, eller så utnyttjar man backarna ånyo.

Tommy Boustedt

Skribent: Fredrik Lindgren

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info