Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Aktiviteten på träningarna har höjts –Hög tid att också börja tävla på riktigt!

24 JUN 2013 08:37
Läs Uffe Lundbergs krönika!
  • Uppdaterad: 07 JUN 2016 16:25

För snart tio år sedan gjorde våra Hockeykonsulenter en fältstudie ute i landets föreningar. Syftet var att ta reda på hur lång tid varje spelare är aktiv under ett ispass på 50 min. Man tittade på ungdomslag mellan U9-U16 och resultatet var nedslående: Mellan 4-7 minuter (lite beroende på ålder). Av 50!

De flesta var överens om att detta måste förändras. De återkommande föreningsbesöken ”Praktisk isträning” var en av flera åtgärder som sattes in.

Hur ser det ut idag? Betydligt bättre. I de yngre kullarna handlar det generellt om nästan 50 % d v s 25 minuter aktiv tid. Lite mindre i stigande ålder, men sällan mindre än 15 minuter. Med aktiv tid menas fysisk ansträngning, d v s inte stå och luta sig mot sargen, sitta i båset eller stå/sitta och lyssna på tränargenomgångar. Hockey är ju ett intermittent spel, vilket gör att vi inte bara kan ”mala på” lågintensivt och tro på bra effekt.

I vissa klubbar har man 60 eller 80 minuters ispass, men det är intressantare att titta på 50 min pass eftersom det är det kortaste följt av tio minuter spolning innan nästa gäng ska gå på. Det är också intressant för att man nu och då hör tränarkollegor ondgöra sig över att de bara har 50 minuters träning. Alla träningar givetvis, men i synnerhet 50 minuters istid med hög aktivitet ställer högre krav på tränarna. Såsom:

-Tydlig genomgång innan ispasset

-Flexibilitet. Planeringen av träningen ska vara en grund att luta sig mot för att lättare kunna göra det absolut bästa av rådande förutsättningar.

-En auktoritet och professionell närvaro med fingertoppskänsla som en del av det goda ledarskapet.

-Att framförallt assisterande tränarna verkligen jobbar nära spelarna med både feedback och uppmuntran

-Att det finns inkörda rutiner för logistik såsom flytt av puckar, målburar e t c

Vikten av hög aktivitet grundar sig dels på vikten av att rekrytera spelare till och behålla dem inom sporten. Är hockeyträningen så dåligt planerad och genomförd att man som spelare bara får vara aktiv en tiondel av tiden kan man ha viss förståelse för att andra sporter är attraktivare. Och dels på nyttan av att genomföra många repetitioner för att kunna utvecklas. Viss åldersanpassning är nödvändig. Intensiteten är viktigare på en U16-träning, vilket gör attt man inte riktigt kan ha samma krav på aktivitetstiden, men inte långt ifrån. På exempelvis en U9-träning vill jag påstå att det är tvärtom.

Tävlingslära på träning

I studieplanen för våra NIU-certifierade Hockeygymnasier finns Tävlingslära med som ett delmoment. Jag gillar det begreppet skarpt! Det är möjligt att begreppet fanns även när jag gick Hockeygymnasium, men inte som jag minns. Vi måste lära oss att tävla på riktigt. Riktig tävlingslära. För mig handlar det om, i det här sammanhanget, att vara fullt fokuserad på att få pucken dit vi vill att den ska vara här och nu. Oavsett om det är genom att vara starkare, åka fortare, vara smartare, läsa spelet bättre, skickligare med klubban, mer alert -eller allt på en och samma gång. Vill vi fortsätta vara i toppen internationellt är det ett måste att göra träningarna mer matchlika. Och vilka matcher ska de vara lika? Jo de matcher som spelas idag och imorgon där det lag som tävlar mest nittionio gånger av hundra också vinner. Vi ska fortsätta ha hög aktivitet på träningarna, men i högre grad addera tävlingsmomentet.

Personbästa

En friidrottare t ex får hela tiden kvitton på sin egen insats i meter och centimeter eller minuter och sekunder. Det egna personbästa kan relateras till årsbästa, europarekord, världsrekord o s v.

Hockeyspelares personbästa är mer diffust men själva inställningen till att i varje träning, varje match gå in för att ”Idag ska jag sätta personbästa”, menar jag ger spelaren chansen att utvecklas optimalt. Kort och gott ska man se till att man går på sitt absoluta max och att man inför varje träning och varje match preparerar sig för att kunna göra det. För oss tränare ligger det en häftig utmaning i att skapa ett klimat som får fler spelare att hamna där.

Tävla mot sig själv

Det finns en mängd olika bitar för en hockeyspelare att lära sig från de första skären till seniorspel. En hel del tekniska färdigheter som spelaren måste nöta och åter nöta på individuellt. Även här kommer tävlingen in. Att så tävla mot sig själv. Man tävlar mot hur bra man kunde genomföra något moment alldeles nyss, eller igår. För att sedan regelbundet stämma av med sin tränare och tips om nästa steg. Inte fel heller att låta exempelvis en kompis filma genomförandet för att själv kunna utvärdera sitt eget utförande.

Tävla mot andra

Bland det härligaste att se både på träning och match är när ”tävlingsdjävulen” lockas fram fullt ut. Spelaren ska bara vinna den där 1-1 situationen och hockey går faktiskt ut på, om man trattar ner det, att ”slå” sin motståndare och vinna eller återvinna pucken så jag eller någon lagkamrat kan göra mål.

Det finns mängder av sätt att genom upplägg av övningar (smålagsspel inte minst) locka fram ”tävlingsdjävulen” även hos dem som inte har det lika naturligt från början. Där är jag inte orolig. Det jag vill understryka är dock att vi måste ta ”Tävlingslära”, enligt min definition ovan, på allvar i högre utsträckning än vad som görs idag. Som jag ser det är det en nyckel för att spela ”insidahockey” istället för ”utsidahockey”. D v s komma in och vinna området centralt framför motståndarnas mål. I ett 180-graders perspektiv ger det oss naturligtvis också mycket bättre förutsättningar att vinna samma område i vår egen zon.

Ser fram emot att se både hög aktivitet och tävling på riktigt i landets ishallar säsongen 2013-2014!

Skribent: Fredrik Lindgren

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info