Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Detaljer - De bästa är som mest noggranna!

26 DEC 2014 08:00
Läs ledar- och spelarutvecklarens krönika!
  • Skapad: 26 DEC 2014 08:00

Det finns en gemensam nämnare för alla de bästa utövarna oavsett idrott. Nu pratar jag om de allra bästa, de som allt som oftast står där med ädlaste medaljen om halsen när turneringar eller tävlingar har summerats. De lämnar inget åt slumpen, de är noggranna med detaljer.

Att få de små marginalerna på sin sida

TV4:s serie I huvudet på Gunde Svan gör att man får detta faktum bekräftat gång på gång. Att J-O Waldner var/är en extrem bolltalang och tränade kopiöst mycket visste väl de flesta. Men i övrigt var han väl en laid back livsnjutare även under sin karriär? Inte bara. Karln scoutade sina motståndare minutiöst och menar på att det var det som ofta gjorde att det vägde över till hans fördel till slut. Han såg till att läsa på sin läxa ordentligt och kunde vinna en extra, ack så viktig, boll här och där tack vare det. Mestadels under en tid då det inte direkt bara var några klick bort på datorn, ska man komma ihåg.

Thomas Wassberg kunde ge sken av att bara leva på råstyrka och extrem uthållighet på de skidor och den övriga utrustning som ställdes fram åt honom. Inte då! När han och Gunde Svan, perfektionisternas perfektionist, börjar prata valla, stavar, pjäxor m m visar det sig att han var likadan. Oerhört noggrann med och nyfiken på att hela tiden utveckla och optimera detaljerna i alltifrån utrustningen till de tekniska utförandet i åkningen. En ren fröjd att höra dessa två vinnarskallar, som dessutom hade stentuffa kamper mot varandra, såhär efter karriären bjuda på uppfinningsrika detaljtricks som gav små fördelar.

Lära av individuella idrottare

Inom lagidrotten har vi generellt sett en hel del att lära av många individuella idrottare. Därmed inte sagt att det inte finns hockeyspelare som är noggranna med detaljer. Har man ishockeyspelande som sitt levebröd vore det väl konstigt om man lämnade en massa detaljer åt slumpen. Är man ungdoms- eller juniorspelare ökar chansen att få sporten som levebröd avsevärt om man är noggrann med detaljerna. En del är utrustningen. Att det inte är lathet och slarv med den som gör att det i skarpt läge råkar vara motståndaren som går segrande ur. Vissa spelare har stenkoll på skridskornas skenprofil och klubbans flex, vill ha en speciell tejpning o s v. Andra är inte lika noga. Det får inte gå till överdrift, energin som läggs på det bör vara proportionerlig i det stora hela. Det ska dock inte falla på en så förhållandevis enkel parameter att ha kontroll över som utrustningen. Observera att det inte ska förväxlas med att själva prylarna måste vara de dyraste och värsta.

Detaljer i hockeyns olika delar

 Ju högre upp i utvecklingens pyramid man kommer desto mindre skiljer mellan olika spelare. Detaljerna blir bara viktigare och viktigare. Jag ska ge en kort inblick i några av spelets olika delar med exempel på detaljer som jag vet olika elitspelare jobbar hårt med:

-Skridskoåkning, Hur kan man få ut max av sitt skridskoskär? En redan duktig skridskoåkare kanske kan få ut ytterligare några procent om fotledsstyrkan utvecklas så att kicken i frånskjutet blir kraftigare.

-Klubbteknik, Hur kan man täcka pucken bättre? En spelare med offensiva kvaliteter som ska dribbla och utmana kanske kan bli mindre sårbar för ”blad mot puck” från motståndaren genom att träna på att ha pucken vid sidan om kroppen i högre utsträckning istället för framför.

-Närkampsspel, Hur kan man göra bättre utboxningar? En back som släpper in motspelare i området framför mål för ofta kanske ska träna och tänka på att börja aktionen tidigare, ha skridskorna rättvända och trycka lägre för att få ner farten på motståndaren och få denne ur balans.

-Tekningar, Hur kan man ta initiativet och vinna fördel utan att bli bortbytt vid tekning? En center som vill höja sin tekningsstatistik kanske ska gå ner i djupare ställning och se till att ha sitt huvud under motståndarens när pucken släpps. Samt har läst in sig på hur motståndaren brukar teka.

-Passningar, Hur kan man dra pucken i sidled på forehand och oannonserat i en och samma rörelse leverera ett backhand-flippass över en klubba? Kanske behöver övas konkret i en mängd repetitioner med en klubba liggande mot en kona.

-Mottagningar, Hur kan man göra sin mottagningsyta större så att den inte bara omfattar bladet utan också skridskorna och handskarna. Kanske måste stå exempelvis mot sargen och få puckar i olika höjd längs densamma, att jobba med och hitta rätt mottagningsteknik för.

-Skott, Hur kan man få till bra skott med forehand som leftare på vänstersidan eller rightare på högersidan trots att det är avigt? Det kanske krävs en insugande rörelse, men trots det går att skjuta förhållandevis snabbt. Ett nötande med att få puck efter puck i de lägena och testa/utveckla.

Bra sparring föder detaljnyfikenhet

Som i så många frågor är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Är det konkurrensen som skapar detaljnyfikenhet eller är det tack vare att flera är noga med detaljer som det blir konkurrens? Hursomhelst så är det signifikativt för de allra bästa att man har haft bra sparring inte minst på träning. Vad vore J-O Waldner som bordtennisspelare utan Jörgen Persson och Mikael Appelgren? Hur bra hade Gunde Svan blivit utan Thomas Wassberg och vice versa? Hade Henrik Lundqvist blivit en av världens allra bästa målvakter utan brorsan Joels otaliga skott under uppväxten? Om någon tvivlar på att noggrannhet med detaljer i elitidrott hänger ihop med tjurighet på gränsen till det outhärdliga så sluta tvivla!

Skribent: Uffe Lundberg

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info