Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Funktionella hockeyspelare eller cirkusartister?

27 AUG 2013 09:18
Läs Uffe Lundbergs senaste krönika!
  • Uppdaterad: 07 JUN 2016 16:25

Det enkla är ofta det svåra. Kort krönika den här gången, bara en mening… Skulle räcka så egentligen för jag är ganska säker på att just den meningen skapar en relativt tydlig bild hos dig som läser. De som kan genomföra det enkla i match efter match och lägga energi på rätt saker vinner oftast. Vårt komplexa spel är tillräckligt svårt som det är. Genomför du inte första tanken så är du rökt

Vill du styra händelserna på banan måste du vara den som agerar istället för att reagera. Även om beslutet kanske visar sig vara felaktigt i just den konkreta situationen där och då, så är det bättre att medspelarna kan anpassa sitt agerande till vad som händer än att det blir ”varken eller-spel”.

Men vad är det enkla då?

går det att beskriva i ord? Hur ökar vi förståelsen för vad som är funktionellt på plan? Jag vill belysa frågan om vad som är funktionellt spel kontra ”cirkusartisteri”. Det är enligt mitt sätt att se det nämligen ganska avgörande för hur vi fördelar tid i träningsupplägget. Ska vi utbilda spelare som bara följer mönstret och aldrig riskerar något på isen? Nej, nej, nej. Vi ska ha spelare som bryter mönstret och skapar lösningar som vi coacher inte ens kan drömma om. Spelare som inte är rädda att göra fel och som vågar. Men förståelsen av spelet och värdering av situationer är helt central vill jag påstå. I alla fall om vi vill underlätta individens möjligheter att spela på en så hög nivå som möjligt.

Spelet först eller byggstenarna först?

Går det att bygga en hockeyspelare genom att låta honom/henne passera olika stationer likt ett löpande band på en bilfabrik? Skridskoåkning –check, klubbteknik –check, hockeyatletism –check, närkampsspel –check, individuell taktik -check o s v. För att sedan vara ”flygfärdig” nog att kunna börja spela spelet?

Lite tillspetsat förstås men inte så långt ifrån verkligheten på vissa håll. Jag tror inte på en sådan modell. Börja istället spela med så få begränsningar som möjligt och väck successivt nyfikenheten för fler verktyg att lösa situationer med hjälp av. Då väcks frågan hos barnet-ungdomen om hur storebror/storasyster eller spelaren på tv, kunde göra en sådan där läcker dribbling, coolt skott eller supersnabb vändning. Lugnt och metodiskt kan vi då dela upp rörelsen i delmoment och ge ”ett köttben i taget”.

Funktionell teknik

Vissa spelare ser hur bra som helst ut rent tekniskt på enskilda övningar på träning, men får inte ut ett jota på match. Andra ser otympliga och okoordinerade ut på träning, men har en häpnadsväckande förmåga att dra upp rätt verktyg ur verktygslådan i rätt situation på match. De tar helt enkelt stjärnmejseln om det är en sådan skruv som ska skruvas i. Det kan ju gå med vinkelhaken också (och skulle ju vara läckert om det funkade), men troligtvis inte. Vad jag vill säga med det kopplat till träningsupplägg är att ibland bör man absolut djupdyka i detaljuppdelning av moment, men huvudsakligen bör kopplingen vara tydlig till matchlika situationer och funktionella lösningar.

Välavvägt backspel

Tittar vi på VM-guldlaget från Globen i våras var jag mäkta imponerad av speciellt fyra backar: Henrik Tallinder, Erik Gustafsson, Petter Granberg och Staffan Kronwall. De spelade i stort sett halva matcherna när det drog ihop sig. Det var möjligt tack vare ett smart och funktionellt backspel, vilket innehöll korta byten när det var möjligt, enkelt spel med puck, att hoppa med i anfall när tillfälle gavs –men inte i tid och otid. Grundat med en ”säkerhetschefs-defensiv” som faktiskt, i tätt samarbete med Jhonas Enroth, neutraliserade spelare av absolut toppklass.

Hotande forwardsspel

Att våga utmana och bryta mönster är faktorer som avgör matcher. Det som skiljer bra spelare från riktigt bra spelare är dock värderingen av när. För mig är det t ex betydligt mer konstruktivt och givande för laget att skydda pucken och vänta in medspelare som kommer från båset, om en spelare kommer ensam mot tre motståndare, än att naivt försöka slå två tunnlar och göra en spinorama. Svårt att hitta bättre exempel än bröderna Sedin i det avseendet. Deras förmåga att bedöma situationer och välja rätt åtgärd är obetalbar.

Rörelseeffektivt målvaktsspel

Bland målvakter precis som bland utespelare måste hänsyn tas till olika stilar och hur individen kan få ut mest av sina förutsättningar. Att inte lägga energi på onödiga rörelser är dock gemensamt för alla. Hur målvakten på smidigast sätt kan förflytta sig i samma takt (varken före eller efter) som skottlinjen förändras är nyckeln. Denna rörelseeffektivitet skänker en trygghet till egna laget.

Det enkla är det funktionella

Det enkla är allra oftast det funktionella och det funktionella är det vägvinnande. Hockeyspelare som vågar, men som samtidigt kan värdera situationer är både underhållande att se och konkurrenskraftiga!

Skribent: Fredrik Lindgren

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info