Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Hockeytränarens himmel och helvete

14 OKT 2014 08:41
Läs Uffe Lundbergs krönika
  • Skapad: 14 OKT 2014 08:41

Har du sett svt/ur:s programserier ”Idrottens himmel och helvete” och ”Tränarens himmel och helvete”? Jag bestämde mig för ett tag sedan för att göra det. Risken som hockeyfrälst och med sporten som heltidsjobb är att då sätta på sig ”orättviseglasögonen”. Att vara mer fokuserad på och kritisk till varför hockeyn åskådliggörs på ett visst sätt, istället för att öppet reflektera utifrån det som sägs både av forskare, tränare, ungdomar m fl i reportagen. Ville verkligen undvika försvarsställningen för att göra tittandet givande och nyttigt, vilket det blev.

Berör oss alla

Barn och ungdomars idrottande berör alla inom hockeyrörelsen. Ingen kommer undan med exempelvis ”jag håller på med elithockey där det handlar om business och att vinna nästa match –det är något helt annat.” Visst, det ÄR något helt annat! Äpplen och päron ska inte sorteras i samma korg, men de finns i samma fruktaffär om metaforen tillåts. Vi måste alla med jämna mellanrum se oss i spegeln och fundera över vad vi kan bidra med ytterligare för att utveckla sporten vi älskar. Det är idrottssjälen med sunda värderingar i var och en av oss som bör utgöra grunden och vad hockeyn i stort står för. Vilket emellertid konkretiseras av alla inblandades agerande på allt ifrån den lilla till den stora arenan. Vi är människor och ingen är perfekt, men om det är stor skillnad på den officiella bilden och den inofficiella... Om det är stor skillnad mellan riktlinjer och syfte på papperet och på det som sker i praktiken. Då ska det ryckas i handbromsen omedelbart och en ny värderad riktning tas ut.

Checklista

I ”Tränarens himmel och helvete” vill man fokusera på lösningar efter att i ”Idrottens himmel och helvete” försökt identifiera problemen. Ett bra upplägg enligt min mening, då det är många som kan konstatera hur det är, men få som kan ge förslag på förbättringar. I ett avsnitt med rubriken ”Motivation” görs en checklista utifrån goda exempel och kloka människors ord. Jag har skrivit några kommentarer till var och en med hockeyn i åtanke:

1. Rolig träning

-Givetvis nummer ett! Går att kombinera med utvecklande träning och att utvecklas är roligt.

2. Allsidig träning

-Hänsyn till alla de fem fysiska grundegenskaperna. Utmanande men inte med för stor belastning.

3. Långsiktig utveckling

-”Här och nu-fokus” på att göra sitt bästa på match eller träning, men hela tiden med distans och att det ingår i något större.

4. Individens utveckling

-Ett lag består av individer och det är i att möta var och en där han/hon är som utmaningen ligger. Inte någon generell nivåmall för åldern ifråga.

5. Anpassa reglerna

-Vi har spel på tvären, vi har tacklingsförbud i unga år. Kanske kan vi ta till oss något av ”Easy basket” med prestationen verkligen i centrum?

6. Tillgänglighet

-Det görs många bra rekryteringsinsatser, men behövs mer. Liksom en ständig opinionsbildning för fler isytor.

7. Alla är vinnare

-Med bra ledarskap kan spelaren känna sig som en vinnare även om insatsen på träningen eller matchen var toppen.

8. Alltid i rörelse

-Rörelseglädje kommer av just rörelse. Få prova igen och igen. Inte av att stå i kö.

9. Se alla

-Att bli bekräftad för den man är ännu viktigare än för det man gör.

10. Se hela bilden

-Exempelvis andra idrotter. Vi vill att så många som möjligt ska välja hockey så småningom, för att de tycker det är roligast. Och då är vi tillbaks till punkt 1.

Så många som möjligt, så länge som möjligt

Det finns ett övergripande uttryck i svensk idrott som säger att målet för en individ som börjar idrotta är ”Livslångt idrottsintresse med goda levnadsvanor.” Odiskutabelt rätt naturligtvis. Är det hockey man börjar med kan vi t o m byta ut ”idrott” mot ”hockey” för att s a s hålla på vårt. Kopplingen till vår (ishockeyns) talangutveckling är inte speciellt svår att se. Några företrädare för andra idrotter är inne på precis samma sak i programmet. Vi måste med våra ca 9 miljoner människor ha inställningen att ha med så många som möjligt, så länge som möjligt. En medicin för att få ut mer av det konceptet är en samsyn kring att det är bäst att stanna i sin trygga, lokala och oftast utvecklande föreningsmiljö längre. Om inga särskilda skäl föreligger. Sedan sker det av naturliga orsaker uttagningar till klubbar, camper och landslag från 15-16-årsåldern, men det viktiga är att dessa uttagningar inte är definitiva och att det inte stängs några dörrar senare. En satsning mot elit är dessutom inte för alla och alla vill inte betala det pris som krävs. Har man haft tränare som jobbat efter ovanstående tio punkter är chansen dock betydligt större att man fortsätter spela på en lagom nivå, eller blir delaktig i hockeyn på något annat sätt. 

Reflektionen viktig

Jag ska inte påstå att man får en metamorfos av att se denna typ av program. Däremot startar eller accelererar en reflektionsprocess som är viktig. Att höja blicken och våga ifrågasätta om man själv lever upp till detta i den verksamhet man är. Man blir förvirrad -men på en högre nivå, som någon uttryckte det. Är det för klyschigt att avsluta med ”ingen topp utan bredd, ingen bredd utan topp”? Jag gör det ändå, för det är kontentan.

Klicka här för att komma till SVT/UR:s programserie

 

Det här gör Svenska Ishockeyförbundet för att utveckla barn- och ungdomshockeyn

På Hockeyakademin har vi sammanställt utbildningsmaterial och projekt som finns inom ämnet.

Till sidan

Skribent: Uffe Lundberg, spelar- och ledarutvecklare

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info