Hoppa till sidans innehåll

Uffe Lundberg: Kroppsspråk - Vilka signaler vill du skicka?

12 JAN 2016 14:25
"Något jag verkligen tycker inte ska underskattas är kroppsspråket, framförallt på isen men också utanför"
  • Skapad: 12 JAN 2016 14:25

Vi pratar ganska ofta om hur lite det är som skiljer och hur lite som avgör jämna matcher på hög nivå. Inflytandecirkeln, vad kan vi påverka? Något jag verkligen tycker inte ska underskattas är kroppsspråket, framförallt på isen men också utanför. Sätter man på sig de glasögonen så upptäcker man en ganska stor skillnad både på lag- och individnivå när det gäller detta. Ett lag med några vinster i ryggen och självförtroende sänder ut helt andra signaler, både tydliga och mindre tydliga än ett lag i motsatt läge. En spelare som är i bra form och har firat triumfer de senaste matcherna går ofta in i nästa match med en avslappnad och ”ägande” utstrålning. Det där måste ju gå att automatisera i högre grad med hjälp av goda vanor, tänker jag.

Inga robotar

Vi är människor och jobbar med människor, även inom den här sporten. Olika personligheter med tankar och känslor utifrån vad som format en och var man är nu kontra vart man är på väg. Någon mall för hur en hockeyspelare ska vara och vilket kroppsspråk hen ska ha för att vara just hockeyspelare finns inte. Det finns en ram och en värdegrund som hela tiden aktivt ska hållas efter, men det är inte det jag pratar om här. Att automatisera är förstås inte möjligt och tur är väl det, jag hittar dock inget bättre ord. Att alltid jobba med att inte ge motståndaren minsta fördel av ett negativt kroppsspråk. Samtidigt som man tankar medspelarna med energi och några procent optimism varje gång man får chansen. Det är vad jag är ute efter och faktiskt efterlyser.

Exemplet juniormatch

Om du till exempel skulle komma som låt oss säga U17-förbundskapten till en arena för att titta speciellt på några kandidater till nästa landslagsuttagning. Skulle du då titta på kroppsspråket före, under och efter matchen? Unga spelare med fantastiska förutsättningar att kunna livnära sig på sin sport och till och med göra sig en förmögenhet. Vilka signaler skickas? Kommer man in på isen och ser ut som att man helst skulle vilja vara någon helt annanstans. Drar benen efter sig och glider motvilligt runt några varv. Agerar som om det är rekreationshockey med företaget en onsdagsmorgon kl 07.00. I själva matchen visar man med största tydlighet att bara de andra lägger tillräckligt bra passningar och jobbar hårt så kan jag minsann prestera, men annars är det omöjligt. Ett jättebra kroppsspråk om laget leder med några mål och jag själv har gjort de två senaste, men om läget är det motsatta så är huvudet sänkt och kompisarna är inte i närheten av att få någon peppning eller konstruktiv feedback från mig inte. Det är ju deras fel att jag inte lyckas. Hur tränaren dessutom kan spela mig som forward i tredjekedjan är helt oförståeligt. Jag borde ju vara center i första. Förresten har jag ganska ont både här och där också. För säkerhets skull slår jag av klubban mot sargen när slutsignalen går, riktar energi som hade kunnat hjälpa mitt lag i matchen i allt annat än rätt riktning. Alla såna här saker smakar mumma för motståndaren att se och försvagar inte bara mig själv utan, inte minst viktigt, för det egna laget.

Hur är man jobbig att möta

Vänd på det. Lag och spelare som man tycker är jobbiga att möta har nästan alltid ett bra kroppsspråk. En fränhet och kaxighet att stå upp för varandra och för framsidan av tröjan på isen. En självklarhet med ”här kommer vi”-mentalitet där man tar plats agerar professionellt utanför isen. En stolthet över vilka man är och vad man representerar. Precis som allt annat får det inte gå till överdrift. När det gäller kroppsspråk och attityd är det emellertid så praktiskt ordnat att det straffar sig själv om ödmjukheten tappas. Det värsta att möta, förutom ovan nämnda, tycker jag är spelare som sprätter upp som en fjäder efter att ha fått en stenhård tackling och ramlat. Inte visar på minsta vis att det där gjorde ont. Som tar sig till båset snabbt med raka ryggar efter att ha släppt in ett mål och som är engagerade både i båset och på isen, hela tiden signalerar att här tävlas det på riktigt och jobbas med utveckling. Ett helt lag som jublar ordentligt när man gör mål, inte med någon hånande underton utan av ren glädje att man har gjort något bra tillsammans. Spelare som står upp för sig själva och andra, men inte påverkas av provokationer utan ger sken av att det är som att hälla vatten på en gås. Det biter hårdast om du frågar mig.

Inte bara ledarskapsfråga

Mycket kan härledas till att vara en ledarskapsfråga. Visst funkar det till viss del även här. Det går att förmedla mycket inom ramen för lagets ”alla-alltid”. Hur uppträder vi i det här laget, som representanter för den här föreningen eller det här landet. Hur man agerar själv som tränare och coach smittar också av sig en hel del givetvis, vilket kroppsspråk man visar både i lugna lägen och när det bränner till under match. Större påverkan ju yngre spelarna är naturligtvis. Sedan har vi den egna individens ansvar. Vi brukar prata om både ett ledarskap och ett spelarskap. Det gäller att ha rätt ledande spelare som andra tar rygg på i ett lag, som har auktoriteten att påverka kompisarna i rätt riktning men framförallt som själva skickar rätt signaler i vått och torrt. Jag vill dock med tydlighet understryka individens ansvar för att både optimera sin egen och lagets prestation. I tider där individualismen ökar, ska vi tala klarspråk så är idag satsande juniorer och uppåt ”egna företagare”, tycker jag vi kan höja kravnivån på en så relativt enkel sak som kroppsspråket. Det finns procent att hämta!

Skribent: Uffe Lundberg

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info