Hoppa till sidans innehåll

Uffe Lundberg: Reflektioner från JVM

06 MAR 2015 08:00
Läs spelar- och ledarutvecklarens krönika
  • Skapad: 06 MAR 2015 08:00

Intrycken är många efter att ha bevittnat JVM-slutspelet på plats i Toronto. Häftigare hockeyupplevelse är svårt att tänka sig. Mer hockeytokigt folk har åtminstone inte jag träffat tidigare. Hela staden Toronto lever och andas hockey 24 timmar om dygnet. Känns fullständigt naturligt att mäktiga Hockey Hall of Fame ligger där det ligger, om man säger så.

Trist avslutning

Air Canada Center strax efter klockan 18 lokal tid, måndag 5 januari. Våra Juniorkronor har spelat turneringens näst sista match. För sex av turneringens tio lag innebar denna måndag inte ens matchdag. För lag som USA, Finland och Tjeckien tog turneringen slut redan på fredagen. Spelare och ledare i regerande mästarna Finland fick därefter gå i Toronto och vänta på tisdagens hemresa. Det fick även danskarna göra, men med ett helt annat ”smil” på läpparna av förklarliga skäl. USA och Tjeckien fick packa ihop i Montreal, där medaljerna inte skulle delas ut detta år. Allt detta är en klen tröst för det blev inga medaljer runt Juniorkronornas halsar heller. Det gör ont ända in i märgen att se dem stå där på blålinjen och ta del av hur Slovakien firar bronset. Det var ju vi som skulle…

Talangutvecklingsplanens stora examen

En bronsmedalj hade varit väldigt bra gjort av det här laget och liksom ett konkret bevis på den prestation man stått för i sin strävan att bli bättre varje dag. Ett avgångsbetyg i näven för 95:orna i Talangutvecklingsplanens stora examen. 95:or som här lyckades ta ett steg till jämfört med lilla examen (U18 VM) då man åkte ut mot USA i kvartsfinal. Halva laget här i Toronto bestod av 96:or (och en 97:a), vilka som kull betraktat har ytterligare en chans att ta medalj i Helsingfors om ett år. En hett efterlängtad sådan då man i just Finland kom just fyra i U18 VM förra året. Grabbarna lyckades inte med att göra bästa matchen sist denna gång helt enkelt. Min känsla där på läktaren var att Ryssland totalt sett var ett snäpp bättre i semifinalen. Medan största motståndaren i bronsmatchen, med all respekt för Slovakiens fina turnering, inte utgjordes av någon annan. Jag syftar inte på underskattning och vill heller inte spekulera i vad låsningen berodde på. Trots besvikelsen är det på sin plats att höja blicken och peka på att Sverige nio år i rad gått till semifinal i JVM och spelat om medaljerna!

Läropeng och jobba vidare

Kullarna ser lite olika ut. De sportsliga resultaten i juniorhockey avspeglas givetvis i jämförelse med kapaciteten hos andra länders dito. Denna turnering spelades på liten rink i den bästa av miljöer om man gillar intresse och publiktryck. Mediabevakningen har enligt säkra källor aldrig heller varit större. Med en fantastisk final mellan Kanada och Ryssland på näthinnan vill jag återkomma till de tre punkter vi sedan en tid har som högprioriterade i vår Talangutvecklingsplan.

Spelförståelse. –Vi kan bli ännu bättre på att värdera situationer och göra framgångsrika val i hög fart ute på isen. Ett exempel är spegling/avlastning när kompisen är satt under press. Vi vill ha puckkontroll och undvika att kasta iväg puckar. För att få ut max av det spelsättet krävs kommunikation, spelbarhet och timing. Du som såg turneringen lade säkert märke till båda finallagens, men speciellt Kanadas, förmåga att i egen zon hitta det svårmarkerade ”hålet” i mitten för att därefter snabbt ta upp puck eller direkt fördela vidare.

Hockeyatletism. –Att orka spela en lång turnering med tätt mellan riktigt tuffa matcher. Mycket i att göra bästa matcherna sist, som jag varit inne på, har naturligtvis med en kombination av den fysiska och mentala styrkan att göra. Sett till de skadeförebyggande bitarna kan man konstatera att Juniorkronorna glädjande nog hade relativt få skador, trots uppoffrande spel från många. Ett exempel där jag tycker de ryska spelarna är fenomenala är förmågan att täcka puck. Man gör det tack vare balans, bålstabilitet och benstyrka inte minst, väldigt svårt för motståndarna att komma åt pucken utan att ”hamna på rygg”.

Målgörande (och förhindrande av detsamma). –Vi genomför i svensk hockey en utvecklingsresa inom detta område och vi ska lägga ännu mer eld i den brasan. För tittar man på spelet med lika många på banan så är Kanadas effektivitet i att ta sig in i det heta området framför mål klart bäst i turneringen. Man tar vad som ges, tävlar, kommer till skott trots halvlägen och spelar ”innanförhockey” helt enkelt. Med konstant trafik framför målvakten. Ju bättre vi tävlar matchlikt på träning med de goda vanorna (skottet, skymmare, returtagare, spela klart) och tar hjälp av målvaktstränarna, desto snabbare kommer nästa steg i utvecklingen. Målvaktsspel/försvarsspel och målgörande hänger ihop och höjer varandra.

Det skulle förvåna mig mycket om inte samtliga 23 spelare i den svenska truppen som fick spela och uppleva denna mäktiga turnering längtar efter att komma tillbaks till samma miljö. Ja, jag syftar på NHL eller varför inte OS eller World Cup om det går härborta. Ett JVM i den hockeytokigaste staden i det hockeytokigaste landet är svårt att beskriva i ord. Powerplay och Penalty Killing samt målvaktsspelet tog dem till spel om medaljerna denna gång. Erfarenheter och läropengar om vad som krävs för att erövra medaljer framöver fanns i ryggsäckarna på planet hem!

Skribent: Johan Andersson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info