Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Stanna kvar och fortsätt utvecklas i Sverige!

18 SEP 2014 10:09
Läs spelar- och ledarutvecklarens krönika!
  • Skapad: 18 SEP 2014 10:09

Det är en tydlig tendens att flera svenska unga spelare är sugna på och faktiskt även åker över för att spela juniorhockey i Kanada och USA. Varför? Dragningskraften hos Universitets- /Collegehockeyn ökar också. Är det p g a studierna eller mer för äventyret? Marknadsföringen för båda spåren har ökat i Sverige. Det är fler aktörer som anordnar Camper på svensk mark för att tillsammans med agenter locka över unga spelare till Nordamerika.

 Ingen drömsläckning

Jag vill börja med att understryka två saker. För det första är det ingen enskild spelares karriärval jag siktar in mig på eller fördömer. Det handlar inte om att släcka några drömmar. För det andra så är jag en stor anhängare av att skaffa sig en utbildning samtidigt som man satsar på sin ishockey. Tyvärr kan en karriär ta slut obegripligt fort p g a exempelvis en skada. Det finns en påtaglig risk att det varken blir hackat eller malet för de spelare som åker över innan de har gått ut gymnasiet. Om utvecklingen hade blivit större om de hade stannat hemma får vi aldrig definitivt svar på. Det vi dock vet är att spelarna som åker går miste om x antal viktiga år i den svenska utbildningsmodellen som inte går att hämta ikapp senare. Utöver det är min övertygelse att de få exempel på toppspelare som verkar ha fått en ”skjuts” i karriären av att åka över som 17-19-åring inte skulle ha fått ut mindre av att stanna hemma i sin elitklubb. Speciellt inte på sikt.

Varför svenska spelare är så attraktiva

Är det ett ryggdunkande mellan oss som på olika sätt arbetar med den inhemska utvecklingsmodellen när vi rankar den så högt? Jag tycker faktiskt inte det. Mot bakgrund av hur mycket det vi tillsammans gör blir uppmärksammat internationellt. Hur attraktiva våra spelare är i NHL (och KHL). Att vårt pytteland där hockey tyvärr inte ens är nära att vara nummer ett, sett till antalet utövare, är tredje största exportör av spelare till NHL. Landslagens resultat i mästerskapsturneringar inte minst. Vi är rankade etta i världen. Inte konstigt att andra ligor vill ha våra spelare så tidigt som möjligt. Här måste vi stå emot och tydligt peka på fördelarna med att till att börja med stanna kvar och gå ut Hockeygymnasiet. Man kan även tycka att många yngre seniorspelare åker över för tidigt och hamnar i AHL istället för i NHL, innan man har visat sig hålla i SHL. Men den diskussionen lämnar jag därhän för nu.

Treårsplan

När det gäller de NIU-certifierade Hockeygymnasierna så förbinder sig klubbarna och skolorna vid antagningen att bekosta utbildningen under tre år. Det är en ganska stor slant per spelare som denna utbildning kostar. Ur skolans perspektiv så handlar det om en budgeterad skolpeng man blir av med. Ur klubbens perspektiv så innebär det en tom åtråvärd Hockeygymnasieplats, som finns i begränsat antal för varje årskull. Man investerar i spelarens utbildning, boende, mat, utrustning och t o m ersättning, även om rimligheten i det sistnämnda kan diskuteras. Man har en utvecklingsplan för spelaren. För att efter 1/3 eller 2/3 av utbildningen få höra: ”Tack, men nu sticker jag!”. Pratar vi om de landslagsaktuella av dessa spelare så beror det oftast på att inte spel eller träning med A-laget kan utlovas. Från mitt perspektiv är inte ett år till i J20-Superelit med riktigt bra träning och/eller en utlåning till en allsvensk klubb (om det går att lösa med skolan) något nerköp. Dessutom kan det vara så att utvecklingen detta år även leder till en plats i SHL att ta ställning till. Det finns färska exempel på studiemotiverade spelare som valt att gå ut Hockeygymnasiet först, för att sedan åka över och spela samt studera på universitet. Priset är att inte kunna representera sitt A-lag om tillfälle ges, p g a reglementet om professionell liga.

Individens val

Vi pratar ju mycket om det egna drivet och att varje individ är ansvarig för sin egen karriär. Det finns olika vägar att nå toppen, det ska jag inte sticka under stolen med. I stort sett alla i högsta grad hockeyinitierade man pratar med säger dock samma sak: ”Lugn, ha tålamod, det finns inga genvägar, han förlorar inget på att stanna kvar och utvecklas i lugn och ro”.  Vad är det då som driver på spelarens hets att ge sig iväg? Jag tror en sak är känslan av att stå och stampa medan det förefaller som att andra just nu utvecklas mer. En annan är nog, om vi pratar om de kanadensiska och amerikanska juniorligorna, att få leva och spela ”mini-NHL”, med mestadels bussresor och matcher. En tredje kan vara att agenten ligger på eftersom han har ett ekonomiskt intresse i det. Det finns några ytterst få svenska spelare som har nått NHL efter spel i de kanadensiska juniorligorna. Det är jätteviktigt att individen känner att han väljer rätt, men det är också viktigt att våra svenska klubbar vågar fortsätta investera i utvecklingen av egna spelare. Istället för att köpa in importer till sina A-lag.

Över atlanten i rätt tid

Vi ska vara väldigt stolta och glada över det stora antalet svenskar som dels blir draftade av, men framförallt spelar för NHL-lag. Samtidigt som vi jobbar hårt för att utveckla den svenska spelarutvecklingsmodellen och våra högsta J18- och J20-serier ytterligare bör vi nog också skaka av oss den svenska blygheten och även här hemma propagera bättre för vår modell. Varje individ är unik och det är alltid individens val som sagt, men titta på vilken väg som de allra flesta av våra absolut bästa spelare har valt att gå.

Skribent: Uffe Lundberg, ledar- och spelarutvecklare

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info