Hoppa till sidans innehåll
Foto: Bildbyrån

Uffe Lundberg: Tålamod ger framgång, inte rastlöshet!

02 SEP 2016 12:02
Krönika om kontinuitet i träningen
  • Skapad: 02 SEP 2016 12:02

Dagens ungdom… Jag ska försöka ge uttryck för något, som naturligtvis inte gäller rakt över, men som jag efter tio års heltidsarbetande med hockeyn tycker är tillräckligt utbrett för att kunna ta till uttryck som illavarslande och allt annat än gynnsamt. Bristen på tålamod.

Nytt och utveckling är olika saker

Om vi börjar med nya träningsmetoder och upplägg så tycker jag att många förväxlar ordet ”nytt” med ”utveckling”. Byter man som tränare övningar och sätt att träna tillräckligt ofta så är man en duktig utvecklare. Bara det är nytt hela tiden och flashigt. Det är som ett gigantiskt smörgåsbord idag och hade man velat skulle man säkert kunna köra nya övningar och ha nya redskap varenda både is- och fyspass hela säsongen. Hej å hå vilken härlig variation och vad många roliga prylar man skulle hinna använda. Ett himmelrike för den pryltokige hockeyungdomen med koncentrationssvårigheter. Eller för dennes förälder. ”Joråsåatt, vi satte grabben här sörru för här utvecklar som spelarna.” Cirkus Hockey möjligen –ingen risk att bli uttråkad!

Snälla skilj på utvecklingsmiljö för hockeyspelare och testcentrum för nya produkter och metoder. Våga prova nytt, men granska kritiskt och ta inte in det i träningsupplägget om det inte är bättre än det du då får ta bort. Ty då gynnar det inte utvecklingen.

Byte av klubb

Vidare vill jag nämna något om det ideliga bytet av klubbar.

Det finns U16-spelare idag som har hunnit med sju-åtta klubbar redan. Före junioråldern! Du som bor på landsorten tror nog knappt det är sant, för på sina ställen är ju gudskelov något dylikt inte möjligt av geografiska skäl, men det vore illa nog om det bara gällde Stockholmsområdet. Nu jobbar distriktsförbundet med en bromsåtgärd mot detta, vilket för det goda med sig att klubbarna måste prata med varandra. Tyvärr har dock fenomenet spridit sig över landet och roten till problemet kvarstår. Bristen på tålamod. Den gamla devisen om att gräset är grönare på andra sidan är minst sagt aktuell. Om man flyttar, eller om verksamheten verkligen inte är bra, eller om man av andra orsaker inte trivs ska man självklart kunna byta förening. Men tala om för mig hur man ska få någon kontinuitet i träningen och den härliga gemenskapen om man byter klubb och lag nästan varje säsong.

Tudelad grundproblematik

Man kan skriva en lång harang om tokiga hockeyföräldrar och säga att det är det stora problemet. Jag hävdar inte att det är fel i saklig mening, för hetsande föräldrar som lever sin egna uteblivna hockeykarriärer genom barnen är kanske det mest kontraproduktiva vi har. Men en del av problemet tycker jag faktiskt också är ungdomarnas (och då pratar vi inte om barn) eget. Det slappa sättet att söka genvägar hela tiden leder ingenvart. Gäller inte alla jag vet, men alltför många om jag inte läser av samhällsbilden helt galet. Det tillhör uppväxten att vara naiv och i brist på livserfarenhet ta felaktiga beslut emellanåt, men att hela tiden använda minsta motståndets lag. Jag kan tycka att vi i den kloka vuxenvärlden är lite väl förlåtande och borde kunna spegla vad som faktiskt krävs på ett bättre sätt. Livet är inget som löser sig av sig självt och inte hockeylivet heller. Vissa saker är tråkiga och kräver tålamod här och nu, men har sin belöning på sikt. Det hårda jobbet ger framgång på ett eller annat sätt och bygger självförtroende.

Njutningen i nötandet

En hockeyutbildning är mer att likna vid ett maratonlopp än vid ett hundrameters dito. För att anknyta till Tommys (Boustedt) krönika i förra numret så krävs det minst 10 000 timmar för att bli bra. Och dessa timmar kan med fördel i unga år spridas ut över olika idrotter, det är hockeyns bestämda uppfattning. Inom ramen för denna timbank krävs ett envist nötande och att hitta stimulansen i detta nötande. Repetition på repetition på repetition. Tävla mycket mot sig själv men också mot andra, höja ribban, successivt öka svårighetsgraden –kämpa med att ha tålamodet och inte ge upp för att det emellanåt känns enformigt och till och med tråkigt. Det ger utveckling över tid och är otvivelaktigt en egenskap att definitivt ha stor nytta av i livet oavsett om det visar sig vara hockey som blir levebrödet eller något annat. Dagens ungdom är inte hopplösa på något sätt. Tålamod är träningsbart!

En avslutande samtidssspaning: Vem blir först med att rapportera om Pokémon Go som ett sätt att motivera spelarna till löpträning?

/Uffe Lundberg

Skribent: Johan Andersson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Ishockeyförbundet
Box 5204
121 16 Johanneshov

Besöksadress:
Tjurhornsgränd 6, 3 tr.
121 63 Johanneshov

Kontakt:
Tel: 084490400
Fax: 08910035
E-post: This is a mailto link

Se all info