Johan Magnusson: "Våga utmana dig själv"

Johan Magnusson från Tranås började döma ishockey först i 26-årsåldern. 

14 år senare lägger han pipan på hyllan. Det efter åtta år som elitdomare där han gjort över 200 matcher i både SHL och HockeyAllsvenskan. 

– Jag är nöjd helt enkelt, säger Johan Magnusson. 

– Jag är tacksam över tiden som har varit, jag har haft en målbild och den har jag uppnått. Jag har ett eget företag och en familj som vuxit de senaste åren, så nu är jag redo att ägna mer tid åt de sakerna. Jag har inte så mycket mer jag vill göra på isen, men det var ändå ett stort beslut. 

Johan spelade ishockey fram till 26-årsåldern innan han lade av. Någon tanke på att bli domare fanns egentligen inte men hans bror, Richard Magnusson, uppmuntrade honom att prova.

Richard som då dömde i division ett och som i dag är heltidsanställd domare i SHL.

– Jag hade dömt lite på ungdomsnivå innan, som alla gör, men inte mer än så. Min bror tyckte att jag skulle testa, och på den vägen är det, så jag får nog tacka honom. Grundtanken var väl egentligen att bli tränare, men det är många fördelar med att vara domare, inte minst att du inte behöver flytta på dig. Ska du bygga en tränarkarriär får du räkna med att ta med dig familjen och fara runt, som domare kan du arbeta utifrån din hemmaplan, säger han.

– När jag väl börjat döma ville jag se hur långt jag kunde ta mig, och jag kom hela vägen till SHL. Jag är tacksam för att jag fått testa att vara heltidsanställd där några år med allt vad det innebär. 

Få väljer att bli domare efter en spelarkarriär som dragit iväg en bit upp i 20-årsåldern. 

Richard hade alltså egentligen inte den tanken utan uppmuntrades av sin bror. Nu hoppas han att fler kan testa den resa han gjort, att prova att döma efter sin spelarkarriär. 

– När man slutar pratas det om roller som tränare eller något annat i en förening, men att bli domare är inte speciellt naturligt. Det behöver vi normalisera och även tvätta bort myten om att domare är spelare som inte är tillräckligt bra, säger han.

– Domare är hockeymänniskor precis som alla andra, och de som spelat själva en bit upp i åren bär på otrolig kunskap och kännedom om sporten. De kan sin ishockey och den kunskapen behövs i domarleden. Min uppmaning är att se möjligheten som domare. Att bli kvar i hockeymiljön och kanske nå högre upp än vad man gjorde som spelare. 

Många kan se det som läskigt? 
– Det är klart att det är läskigt med nya saker, men ställ frågan och utmana dig själv och testa. Det var obekvämt för mig som 26-åring att dra på mig en domartröja och ta massa beslut, men när man spelat tidigare och kan ishockeyn så kommer man in i det ganska snabbt. Då är det inte läskigt längre.

Vad har domarkarriären gett dig?
– Väldigt mycket. Trygghet i ledarskapet, förmåga att ta beslut i pressade situationer, hantera människor och deras känslor, det har gett mig chansen att tävla, satt mig i situationer om jag inte vetat hur jag ska lösa men som jag löst ändå. Det har också gett vänner för livet. Det har gjort att jag vuxit som människa och jag har formats tack vare min domarkarriär.