Den som gillar hockey har ett välfyllt första halvår att glädjas åt: strax efter nyår går JVM herr i Kanada in i slutfasen och vi hoppas givetvis att Juniorkronorna finns med då. U18-damerna spelar VM på hemmaplan i Linköping och Mjölby i mitten av januari om nu inte smittspridning och restriktioner sätter stopp för det. I februari spelas OS i Peking med Tre Kronor och Damkronorna. Det blev inga NHL-spelare i OS, men det kommer likaväl att bli en hockeyfest. I sammanhanget kan jag väl påminna om OS i Lillehammer 1994, som också det spelades utan spelare från NHL… I slutet av april spelar Damkronorna kval i franska Anger med sikte på att ta sig tillbaka till A-VM. Och i maj spelar Tre Kronor VM i Tammerfors och Helsingfors.

I sommar hälsar vi nye förbundskaptenen Sam Hallam hjärtligt välkommen, och i november fyller sedan ishockeyförbundet 100 år och kommer att firas rejält. Det blir, som sagt, ett mycket spännande hockeyår.

När vi nu summerar hockeyåret 2021 går det tyvärr inte att komma runt den konflikt som rört upp känslor inte bara i Hockeyettan, utan i hela hockeysverige.

Det här har varit en uppslitande konflikt som alla har förlorat på, en konflikt som gått hela vägen till skiljeförfarande med stora skadestånd i potten. Förbundet har försökt medla och hitta lösningar, men i grund och botten kan det här bara lösas av klubbarna i Hockeyettan.

Frågan handlar tyvärr inte bara om en enskild hockeyklubb eller ett enskilt ärende. Det är mer komplicerat än så: det är också en principfråga som gäller för alla idrotter med kommersiella avtal av olika slag och ytterst en sammanhållen idrott. Jag vet att andra förbund med oro följer det som händer hos oss nu.

Jag anser att frågan kan lösas av att vi följer den princip som bör gälla i alla olika idrotter: den som vill vara med i ett specialförbund, som till exempel Svenska Ishockeyförbundet, måste acceptera de spelregler och de bestämmelser som våra medlemmar lägger fast i demokratisk ordning. För den som inte ställer upp på den principen är det fritt att kliva av.

Någon annan lösning finns inte.

Den här frågan har dragits runt i Idrottssverige, och hamnat både hos Riksidrottsförbundet (RF) och Riksidrottsnämnden (RIN), ibland kallad ”idrottens högsta domstol”. Men RIN är ingen allmän domstol som ska hantera vad som är lagligt eller olagligt.

Det är ishockeyförbundets medlemmar som i demokratisk ordning beslutar om våra tävlingsregler, om offside, tacklingar, antal lag i olika serier och för den delen olika krav för spel i de högsta ligorna. För mig som ordförande är det en otroligt viktig princip att det är medlemmarna, och inga andra, som bestämmer hur förbundet ska sköta sitt uppdrag, det vill säga att utveckla svensk ishockey.

Förbundets medlemmar har enats kring vår ligamodell med upp- och nedflyttning av lag, liksom kring de regler vi har. Detta har tjänat oss väl, både när det gäller sportslig utveckling och kommersiell tillväxt. Kravet på att klubbarna i SHL, SDHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan ska ingå i ligasamarbetet för att få spela, har lett till att ligorna kunnat teckna långsiktiga kommersiella avtal samtidigt som det säkrar verksamheten för de olika landslagen och tillför hela seriesystemet betydande ekonomiska resurser ända ner till basen i breddhockeyn.

Argumenten i debatten har ibland snuddat vid det absurda. Vad kan det bli härnäst? Att någon tar offsideregeln till EU-domstolen för att den strider mot EU:s direktiv om den fria rörligheten?

Med det sagt: 2020 var ett tufft år. 2021 likaså. Därför är det från hjärtat jag riktar ett stort tack till alla spelare, tränare, ledare och funktionärer på olika nivåer, liksom till föräldrar och supportrar. Till alla er som arbetat hårt, bidragit med ett imponerande och kreativt ledarskap, uppmuntrat och stöttat och trots de utmaningar vi stått för burit svensk ishockey på era axlar, önskar jag en riktigt God Jul och ett Gott Nytt hockeyår 2022.