Arne Brand-Johan Johansson

Motivering: Arne ”Brand-Johan” Johansson, var Sveriges förste internationellt kände målvakt. Under Södertälje Sportklubbs glansperiod på 40-talet var Brand-Johan det givna ankaret bakåt. Hans storhetsperiod sammanföll till viss del med krigsåren då det internationella utbytet låg i träda. Brand-Johan deltog dock i samtliga sex VM-turneringar som spelades under de 15 år han vaktade målet för Tre Kronor.

Thord Flodqvist som blev hans arvtagare i landslaget har berättat: ”Varje epok har sin burväktare och Johan var den främste i sin generation. Han levde högt på sin reaktionsförmåga och sin inspiration. I dag skulle hans stil inte vara gångbar. Han använde inte plockhandsken ofta, utan han sparkade bort puckarna i stället – även om de kom visslande i höjd med ribban.”

Internationella meriter:

VM-silver 1951

EM-guld 1951

VM-femma 1950

EM-brons 1950

VM-fyra 1949

EM-silver 1949

OS-fyra 1948

VM-femma 1948

EM-brons 1948

VM- och EM-silver 1947

VM-femma 1938

EM-fyra 1938

Internationella utmärkelser:

Utsedd till VM:s bäste målvakt 1947

Landskamper:

Spelade i Tre Kronor mellan 1937/38 och1951/52

89 A-landskamper (60 + 29 R) – samt 19 övriga matcher (mot klubblag etc.) med A-landslaget (12 + 7 R)

Han har erhållit svensk ishockeys Stora Grabbars märke nummer: 26

Nationella meriter:

Två SM-guld med Södertälje SK: 1941 och 1944

Spelade 19 säsonger i högsta serien och 10 i SM – totalt 235 matcher – höll nollan i 42 av dessa och släppte endast in 1,95 mål per match

Nationella utmärkelser:

Av Sveriges ledande sportjournalister utsedd till:

– Säsongens bäste målvakt 1945, 1947, 1948, 1949 och 1950

– Sveriges bäste målvakt under 1940-talet vid omröstning 1950

– Sveriges bäste målvakt genom tiderna vid omröstning 1956

Han har representerat följande klubbar: Södertälje SK, Södertälje IF

Moderklubb: Södertälje SK

Karaktär:

Karl Liliequist (1906-1982), "Allison" i DN, skrev efter Brand-Johans bortgång 1956:

"Brand-Johan var länge oersättlig för Tre Kronor och naturligtvis hade Södertälje Sport minst lika stor glädje av honom. Brand-Johan hade kvicksilver i armar och ben och kanske framför allt i huvudet. Han hade en otrolig förmåga att reagera. Han blev sällan överrumplad. Räddningar på närskott och i trassliga situationer framför mål gjorde han med samma lugn och kallblodighet som om han stått på brandstegen hemma i Södertälje och sprutat vatten på en brasa. Kanske var det från brandmannayrket som han hade sitt mod i ishockeyburen. Omvärjd av fientliga klubbor och fräsande skott stod Brand-Johan alltid lika orädd.

Naturligtvis tog han stora risker och naturligtvis fick han sina smällar, men han blev aldrig skotträdd och kom alltid tillbaka. Kanske låg han ibland död som en fisk på isen, men det var mest för att känna efter om han hade alla krafter i behåll och om det lönade sig att återuppta verksamheten. Som regel lönade det sig. Brand-Johan var av stabilt virke, och faktiskt blev han bara bättre ju mer som hände under matcherna. Han behövde bli uppvärmd för att prestera stordåd. Först då vaknade fightern i honom. Då gillade han att vara med, och då blev han omöjlig."

Research Carl Gidén Patrick Houda