Anders Larsson: En upplevelse att besöka hockeymetropolen Kiruna

I mina krönikor här på hemsidan brukar jag rapportera om de resor jag på Svenska Ishockeyförbundets uppdrag gör till olika konferenser, till möten med det internationella förbundet eller till jobb på olika turneringar. Nyligen bland annat om resor till superturneringen NHL 4 Nations Face-Off i Boston och Montreal och till jobbet som turneringsordförande för U18-VM:s Division 3 i Mexiko City.

Men det är trots allt ute i de svenska kommunerna som vår hockey spelas, och det är alltid lika kul att besöka våra föreningar runt om i landet.

I förra veckan besökte jag Kiruna.

Det var en minnesvärd och intressant resa.

Det var första gången jag kom till den hockeymetropol som fostrat så många spelare som är en del av min egen hockeyresa. Jag kommer ju, som väl de flesta vet, från Gävle och även om jag aldrig fick se dem spela som aktiva så är namn som Kirunagrabbarna Börje och Stig Salming och Tord Lundström en del av min uppväxt och av hockeykulturen i Gävle och Brynäs. Liksom Roger Kyrö som jag däremot fick se. De var idoler och förebilder och bra människor både på och utanför isen. Senare, under mina år i domarverksamheten, skickade jag många domare att döma i Kiruna.

Nu fick jag själv uppleva Kiruna på plats.

Det var speciellt, faktiskt nästan magiskt, att se ishallarna Matojärvi, som 1962 blev den bara tredje ishallen i Sverige (men som faktiskt fick tak redan 1956) och Lombia från slutet av 1970-talet. Och Börje Salmings gata bara ett slagskott från Matojärvi. Och samtidigt var det lite ledsamt att veta att både Matojärvi och Lombia ska rivas nu, när det nya Kiruna byggs upp. Två ishallar som betytt så mycket för hockeyn inte bara i Kiruna, utan i hela Sverige och som fostrat inte bara spelare i Brynäs utan också i andra klubbar: spelare som Eilert ”Garvis” Määttä, Göte Wälitalo, Pekka Lindmark, Hasse Edlund och Hans Särkijärvi, för att nu nämna några från den epok då hockeyn blev en stor sport i vårt land.

Det kändes lite märkligt att veta att när jag kommer tillbaka till Kiruna, så finns Börje Salmings gata inte kvar.

När Kiruna förhoppningsvis uppför de hallar som ska ersätta Matojärvi och Lombia, kan de ta råd från Riksidrottsförbundets Plats för Idrott (platsforidrott.se), lanserad av RF för bara några dagar sedan. Där kan kommuner och klubbar hämta en samlad och uppdaterad kunskap om hur man på bästa sätt uppför, som det heter ”ändamålsenliga anläggningar och idrottsmiljöer avgörande för idrottsföreningarnas verksamhet” med exempel på planering, byggnation och renovering av idrottsanläggningar.

Inom hockeyn har vi legat i framkant här: redan för flera år sedan tog vi fram vad föreningar och kommuner ska tänka på när de ska bygga en ishall. Men det som är unikt med Plats för Idrott är att den gäller för alla idrotter; där finns underavdelningar om vad en kommun eller förening ska tänka på för en anläggning i just deras sport, tekniskt och med goda exempel. Ett samlat grepp som känns väldigt bra.

För mig var det speciellt att vara just i Kiruna när Plats för Idrott lanserades: här ska två ishallar rivas. Och ersättas av nya anläggningar.

Det om det: nu kör vi sista månaden av 2025. Nästa år blir ett häftigt hockeyår. Och det återkommer jag gärna till.