Låt barn och ungdomar fortsätta tävla – svensk hockeys framtid står på spel

Om vi börjar i verkligheten är Sverige, trots sin storlek, ett av världens mest framgångsrika hockeyländer på juniorsidan. Team 18 herr har tagit medalj i åtta raka VM-turneringar och Team 20 herr har tagit medalj i tre av de fem senaste mästerskapen, samtidigt som Team 18 dam har spelat medaljmatch i fyra av de fem senaste mästerskapen. Det är inte tur och det är ingen tillfällighet. Det är ett resultat av hur vi utbildar våra spelare och det bygger på något fundamentalt: möjligheten att tävla, varje dag. 

En förenklad bild 

Kritiken mot svensk hockey bygger ofta på en förenklad bild där tävling och utveckling ställs mot varandra. Det stämmer inte. Tvärtom är tävling och att tävla en av de starkaste drivkrafterna för utveckling, när den används på rätt sätt. 

Problemet är att vi pratar för mycket om ordet ”tävla” och för lite om vad det faktiskt innebär. Att tävla är inte ett enhetligt begrepp. Hur någon tävlar ser olika ut och tar sig olika uttryck hos olika individer. När vi säger att spelare ”tävlar för dåligt” utgår vi ofta från våra egna preferenser och riskerar att förenkla, eller till och med misstolka, det vi ser. 

I varje spelare och tränare finns en stark drivkraft att vinna moment i träning och match. Frågan är därför inte om viljan finns, utan hur den tar sig uttryck och vilka beteenden vi uppmuntrar. För i slutändan är det just beteenden som är avgörande. Beteenden som att vilja vinna sin duell, att våga misslyckas och försöka igen och att ta ansvar för lagets prestation. 

Det är också viktigt att skilja på beteenden och prestationer. Prestationer påverkas av många faktorer; tajming, medspelare, motstånd och marginaler. Det är inte alltid ett direkt kvitto på rätt eller fel. Men rätt beteenden över tid bygger prestation. Och det är dessa beteenden som utvecklar spelare, inte rubriker om vem som leder en poängliga i unga år. 

Det avgörs i vardagen 

Svensk hockeys styrka finns inte i en enskild metod utan i vardagen, i träningarna, i matcherna och i föreningsmiljöerna över hela landet. Där får barn och ungdomar möjlighet att utmanas på rätt nivå, tävla i trygga miljöer och utvecklas över tid. Det är just kombinationen av lek, glädje och tävling som gör modellen stark. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och. 

Det är också här den avgörande frågan behöver ställas: vad händer med svensk hockey om vi börjar plocka bort tävlingsmomentet? Vi riskerar att tappa drivkraften att bli bättre, förmågan att hantera press och viljan att vinna tillsammans. Med andra ord riskerar vi att montera ned en central del av lagidrottens kärna. 

Vi behöver också bli bättre 

Samtidigt innebär inte ett försvar av tävlingens roll att allt är perfekt. Särskilt inom dam- och flickhockeyn finns det fortsatt stora utmaningar. På många håll erbjuds inte samma förutsättningar i form av istider, resurser och utvecklingsmiljöer. Det påverkar prestationer, både nationellt och internationellt, och det är något vi måste ta på allvar. Ska Sverige vara en ledande hockeynation även där krävs tydliga prioriteringar, fortsatta satsningar och ett gemensamt ansvar. 

Internationellt ser vi att våra konkurrenter inte har minskat tävlingsinslagen. Länder som Kanada och USA arbetar fortsatt strukturerat med att koppla beteenden till prestation i tydliga tävlingsmiljöer. Samtidigt står Sverige kvar som en av världens främsta nationer över tid. Det är svårt att bortse från att vår modell fungerar. 

Slutsatsen 

Barn och ungdomar ska ha roligt. Att ha roligt i ishockey handlar främst om trygghet men också om att få utmanas, tävla och utvecklas. Det är inte ett problem, det är en del av lösningen. Svensk ishockeys prestationer visar att vi gör mycket rätt. Låt oss fortsätta utveckla det. 

Sebastian Byström 
Spelarutvecklingsansvarig 
Svenska Ishockeyförbundet