Anders Larsson: September med fritidskortet och rivstart för hockeyn

Det är höst i luften. Och ni vet vad det betyder: det börjar närma sig hockeytider. På fredag drar SDHL igång, om en och en halv vecka är det dags för SHL och U20-serierna och en vecka senare också för Hockeyallsvenskan. När Hockeyettan sedan spelar sina första matcher i slutet av september är det full fart på hockeyn i Sverige.

Så välkommen, kära läsare, till ishockeysäsongen 2025/26. Jag hoppas att ni, liksom jag, har haft en skön sommar med avkoppling och vila. Jag brukar dra mig tillbaka till stugan i Dalarna, men kunde naturligtvis inte hålla mig borta från närbelägna Furudals Hockeyskola, den som många av er nog känner som Fiskens Hockeyskola med nu 45-åriga traditioner. Ett ordentligt studiebesök, ett bra samtal med nya rektorn Malin Svantesson - för mig är en sväng till hockeyskolan alltid en skön del av sommarvilan.

Förutom den nationella hockeyn bjuder säsongen också på ett spännande OS i Milano och Cortina i februari. En turnering med för hockeyns del de bästa av de bästa. Tre Kronor herr spelar VM i Schweiz i maj och även Tre Kronor dam ska spela VM. Eftersom det är OS-år och eftersom den nordamerikanska damligan PWHL kommer att spela långt in på våren, så finns det olika alternativ för dam-VM. Danmark har flaggat för att kunna arrangera i maj och Kanada i juni; det kan komma fler alternativ, och det blir den internationella kongressen i Nice i början av oktober som får fatta beslut i frågan.

Själva hockeysäsongen på toppnivå fick för min del en kickstart med fem dagars styrelsemöte med Internationella ishockeyförbundet (IIHF). Vårt möte behandlade bland annat World Cup of Hockey 2028 och dam-VM nästa år. Vårt styrelsemöte genomfördes i Vierumäki där finska staten 13 mil nordöst om Helsingfors har skapat ett center för utveckling av idrotten i landet. En anläggning som är större än vårt Bosön på Lidingö. Bosön är en bra anläggning, men visst hade det väl varit bra om det, som i Vierumäki, också funnits en ishall på Bosön. En sådan har diskuterats mellan varven, hittills dock utan resultat.

Nu introduceras Fritidskortet

September är nu inte enbart startmånaden för våra nationella hockeyserier. Det är också starten för det nya och omdebatterade Fritidskortet.

Det här är något helt nytt inom idrotten, och här gäller det för våra föreningar att vara med och på tårna från start. Fritidskortet handlar, kort och torrt uttryckt, om 500 kronor till barn- och ungdomar i åldrarna 8–16 år, och 2 000 kronor per barn i familjer med bostadsbidrag. Pengarna ska hjälpa barn och unga att komma in i idrotten, via föreningar som likt alla hockeyklubbar tar emot det statliga LOK-stödet, och klubbarna måste registrera sig för att kunna ta del av de pengar kortet genererar.

Det är ingen hemlighet att ishockeyn ofta beskrivs som en dyr sport, även om vi gör vad vi kan för att sänka trösklarna. Fritidskortet öppnar nya möjligheter för hockeyn att få in barn och ungdomar. Den som vill veta mer har en källa till information på fritidskortet.se.

Men samtidigt som vi konstaterar att det är positivt med nya pengar in i idrotten, så är det här också en principiell fråga som är värd att uppmärksamma och ta på allvar. Med fritidskortet läggs pengarna över in i idrotten direkt, när de tidigare alltid distribuerats och fördelats via Riksidrottsförbundet. Det här öppnar upp för en förändring i den svenska modellen för det vi kan kalla ett samhällskontrakt mellan staten och den självständiga svenska idrottsrörelsen. Den modell vi har i Sverige, med just en självständig idrottsrörelse, med demokratiska föreningar där medlemmarna fattar besluten, med 51-procentsregeln… jag menar att hela den modellen, som gjort den svenska idrotten så framgångsrik, den ska vi slå vakt om och värna.

Fritidskortet tillför nya resurser till idrotten, och det är i grunden positivt. Men det handlar också om principer, om det som på fint språk kallas det implicita kontraktet, det ömsesidiga förtroendet mellan staten och idrottsrörelsen. Kan det här vara startskottet för att det kontraktet urholkas? Jag vet att det råder delade meningar inom både idrotten och politiken om fritidskortet är bra eller inte; kritikerna lyfter bland annat fram att det blir en väldigt dyr administration. För oss är det en väckarklocka; vad kostar idrottsrörelsens egen administration och överbyggnad?

Jag har en känsla av att det sista ordet inte är sagt när det gäller fritidskortet. Men just nu gäller det för oss att vara på tå och ta till vara de resurser som erbjuds. Det är en möjlighet för oss.

Och med det, återigen ett varmt välkommen till hockeysäsongen 2025/26.

LÄS MER: Information om fritidskortet