Svenska Ishockeyförbundet

Det är utmanande tider. Och har varit det hela hockeyåret 2020. Nu kan vi äntligen lägga det till handlingarna, och hoppas på ett bättre 2021.

Det blev ju ett väldigt abrupt slut på förra säsongen, och man får gå långt tillbaka i historieböckerna för att hitta något som ens påminner om detta. Före 2020 hade det, bara tre gånger i den svenska hockeyhistorien sedan pionjäråret 1922, hänt att vi inte lyckats kora någon svensk mästare. 1949 och 1952 ställdes SM in på grund av VM-arrangemang respektive OS-deltagande. Och man får gå ända tillbaka till 1939 för att hitta en inställd säsong på grund av något som påminner om det som hände 2020. Men 1939 handlade det inte om smittspridning. Utan om brist på vinter…

Just nu sprider sig coronaviruset igen och de senaste dagarnas myndighetsbesked innebär att ishockeyn för juniorer och i regioner och distrikt i praktiken kommer att stå stilla en tid. Men det betyder inte på något sätt att vi låter all optimism fara all världens väg: vår absoluta målsättning är att den här säsongen ska genomföras fullt ut i de fyra högsta serierna, SHL, SDHL, HockeyAllsvenskan och HockeyEttan. Vi finns till för svensk ishockey och vi ska göra allt vi kan för att ta den här säsongen i hamn.

Det som hände i våras överraskade oss alla; det var något helt nytt för hela hockeysverige, naturligtvis också för oss i förbundsstyrelsen. De beslut vi fattade då, att avbryta allt spel och ställa in säsongen, rörde upp massor av känslor, mest naturligtvis i de klubbar som var på väg uppåt i seriesystemet. De känslorna var naturliga, och jag har den största förståelsen för dem.

Därför känns det så bra att nu när vi kört igång och trots alla utmaningar kommit halvvägs in hockeyåret 2020/2021, så står alla inom svensk ishockey samlade: förbundet, ligorna och de olika distrikten. Det är en otrolig styrka att vi är så samlade och kan möta problem och utmaningar gemensamt.

Så därför kommer det från hjärtat när jag riktar ett särskilt och stort tack till alla hockeysveriges förtroendevalda ledare, all personal på kanslier och i klubbar och alla ideellt arbetande människor inom vår sport; det är så många som har gjort så stora och avgörande insatser under den här svåra tiden. Det är tack vare dem som vi kunnat handskas med de stora frågorna vi ställts inför, och det är tack vare dem som det spelas ishockey i Sverige idag.

Idag, när vi lärt oss mer om pandemin och vad den innebär, så har de upprörda känslorna och diskussionen från i våras försvunnit, och vi arbetar istället tillsammans för att hitta vägar framåt. Det känns väldigt bra.

Även om 2020 har varit ett svårt år, så har vi ju utmaningar även 2021. I det sammanhanget tycker jag att den tänkta coronalagstiftningen som man vill införa är positiv. Blickar vi fram mot hösten 2021 då nästa säsong ska börja, så hoppas jag att det blir möjligt att vi kan ta in publik på matcherna. Den nya lagstiftningen är mer flexibel, och medger ju publik satt i relation till arenan och smittspridningen. Nu gäller ordningslagen och då handlar det stelbent om fasta tal.

På det stora hela är jag positiv till hur vi i hockeysverige hanterar verkligheten just nu. Men en sak oroar mig: juniorhockeyn.

Juniorerna har inte fått träna alls, och nu får de endast träna i i mindre grupper. Vad kommer det att innebära om vi inte kommer igång med juniorhockeyn under våren? Jag ser en risk att många juniorer som normalt skulle gått vidare till Damettan, HockeyEttan eller HockeyAllsvenskan, istället väljer att ta andra vägar och lämnar hockeyn.

Och javisst… jag kan naturligtvis inte skriva en så’n här krönika utan att ta upp problematiken kring hockey-VM i Belarus och Lettland. Svensk ishockey är tydlig här: det går inte att spela ett VM i Belarus som läget är just nu, med perspektiv på situationen i landet samt hälso- och säkerhetsfrågorna. Jag hoppas att vi har en väg framåt i den här frågan redan tidigt under 2021.

Till sist: efter detta allt utom normala hockeyår 2020, vill jag önska alla inom vår sport en God Jul och ett Gott, nytt och mycket bättre hockeyår 2021.