Svenska Ishockeyförbundet

Nytt år och äntligen har vi kunnat lägga det genomtråkiga 2020 bakom oss. Idrottsåret 2021 innebär inte bara arbete med att ställa om och hitta vägen tillbaka till det mer normala idrottandet igen.

För i skuggan av hela den insatsen kommer våren också innehålla viktiga vägval och beslut på det övergripande planet i svensk idrott. Frågor som i nuläget kanske främst engagerar oss i de olika förbundens ledningar, men som i nästa steg kommer att påverka hela idrottsrörelsen ute i alla föreningar. Det handlar helt enkelt om Riksidrottsförbundets (RF) och SISU Idrottsutbildarnas (SISU) roll och hur vi ser till att mer resurser hamnar ute i förbund och föreningar där själva idrotten äger rum.

På senare tid har vi sett hur den gemensamma överbyggnaden i RF gått allt längre och längre i riktningen mot att agera ”i myndighets ställe” istället för att vara det ”idrottsförbund” vi behöver och förtjänar. I RF:s verksamhetsberättelse för 2019 går exempelvis att läsa om satsningar på idrott i segregerade områden, en skolsatsning, arbetsmarknadsinsatser, etableringsstöd för nyanlända och en nysatsning på ökad idrottsaktivitet bland äldre för sammanlagt över 100 miljoner kronor. Parallellt har personalkostnaderna för RF centralt fördubblats på tio år och anmärkningsvärt är att antalet anställda i RF-delen av RF/SISU-distrikten ökat med hela 68 procent (!) den senaste femårsperioden. Sammanlagt finns nu 800 anställda i RF/SISU-överbyggnaden som i allt större utsträckning utför ”beställningsuppdrag” från staten istället för att värna oss medlemmar och idrottens intressen. Vi behöver helt enkelt nu ett tydligt och fokuserat RF/SISU som samordnar, stödjer, företräder, utbildar och bildar den samlade idrotten i landet. Men det sagt måste vi vara överens om och slå fast att det är i föreningarna och hos oss i förbunden själva idrotten leds, bedrivs och utvecklas.

Tillsammans med sju andra förbund motionerade vi på det här temat redan till Riksidrottsmötet (RIM) 2019. Såhär snart två år senare kan vi konstatera att en lovvärd distriktsutredning sent omsider initierats och delrapporterats, men ingenting konkret har hänt i verksamheten.

Vid samma RIM 2019 beslutade vi också om en ny modell för fördelning av det statliga stödet. Ett statligt stöd som i princip stått stilla på samma nivå om cirka 2 miljarder kronor under många år. Sedan RIM har ”räknesnurrorna” gått varma i Idrottens Hus i Skanstull för att få fram det förslag vi förbund delgavs i november. Ett förslag som skapat många frågor och stor debatt ute bland oss medlemmar i RF. Förslaget slår nämligen hårt mot många av oss idrotter med en bred barn- och ungdomsverksamhet. Förlorare är också förbund som parasport och dövidrott som verkligen står för idrottens mångfald. Detta samtidigt som den gemensamma överbyggnaden i RF/SISU tycks tuffa på som om ingenting hänt. Lika besvärande är att kopplingen mellan utfallet och strategin – Strategi 2025 – inte går att förstå. Vi i ishockeyn vill inte att den nya stödmodellen ska förkastas, men om inte RF-ledningen nu lyckas förklara hur utfallet hänger ihop med ”Strategi 2025” och göra de korrigeringar som krävs är den enkla men tråkiga slutsatsen att hela modellen faller.

I ishockeyn kunde vi redan förra året smärtsamt notera att förbundsstödet till oss sänktes kraftigt. Det fick då till följd att vi bland annat tvingades minska ambitionsnivån i ishockeyns framgångsrika rekryteringssatsning för att få in fler barn, flickor och pojkar, till Tre Kronors hockeyskola. Dessutom innebar det sänkt stöd ut till hockeydistrikten som möjliggör basverksamheten ute i hela landet. RF-ledningens nya förslag innebär att ishockeyns statliga stöd nu ånyo sänks kraftigt, från nuvarande 25.8 till 20.7 miljoner kronor per år. Alltså ett tapp på ytterligare över 5 miljoner kronor per år! Och vi är som sagt var i gott sällskap av många förbund som drabbas på liknande sätt. Kort sagt en utveckling som inte kan accepteras och som helt enkelt inte håller.

Med detta som grund såg vi i ishockeyförbundet ingen annan utväg än att skriva en ny och nu ännu tydligare motion till RIM 2021. En motion som undertecknats av oss och ytterligare tio andra förbund (bandy, basket, bilsport, boxning, brottning, bågskytte, cykel, golf, handboll och Svemo) där vi vill att stämman helt enkelt slår fast hur mycket av det statliga stödet som ska slussas ut till oss specialförbund och våra föreningar, alltså där idrotten äger rum.

Vi föreslår en omfördelning av minst fem procent av det statliga stödet (cirka 100 miljoner kronor) från den gemensamma överbyggnaden till den ekonomiska ramen för oss förbund.
Vi vill att stämman slår fast utgångspunkten att varje förbund bäst vet hur stödet gör nytta och vilka initiativ som krävs i sin idrott för att bidra till de övergripande målen. Alltså färre blanketter och ”pekpinnar” från RF och mer tillit till oss medlemmar helt enkelt.

Med det sagt hoppas vi såklart samtidigt på ett stärkt och utökat statligt stöd till svensk idrott. Något som kommer att vara särskilt nödvändigt igenom och ur Coronakrisen. Nu under pandemin har RF gjort ett förtjänstfullt arbete för idrotten, där inte minst ordförande Björn Eriksson med stab visat ett synnerligen stort engagemang. I den här typen av frågor har verkligen RF en viktig roll att spela. Företrädare för ett antal av oss förbund har dessutom ingått i Björn Erikssons särskilda referensgrupp där vi rådgjort kring avgörande vägval och principer för Coronafrågorna. En framgångsrik modell och ett arbetssätt vi behöver ta med oss in i framtiden, och då närmast inför valrörelsen 2022. På det temat har vi i ishockeyn tillsammans med friidrotten skrivit en annan motion till RIM 2021 som handlar om just en ”idrottspolitisk offensiv” där svensk idrott behöver samlas och mobilisera kraft.

Nu ser vi härnäst fram mot konkreta förslag från RF-ledningen med framåtlut med anledning av våra motioner och givetvis fortsatta utvecklande diskussioner med våra kollegor i andra förbund. Klokt hanterat kommer vi samlat kunna fatta viktiga beslut vid RIM i maj 2021 som sätter idrotten i fokus och som leder till att vi slussar mer resurser ut till förbund och föreningar där idrotten faktiskt äger rum.